I morgon är det dax igen!

Nu är det snart natt och jag ligger med min lapp topp i sängen för att skriva till Er innan jag somnar. Jag är väl förberedd inför morgondagen och alla tabletter är svalda för idag. Jag avslutade tablett ätandet med en Insomnings tablett. Jag blir så orolig i kroppen av cortisonet så det brukar hjälpa mig att sova bättre. I morgon kl 10.00 droppar det härliga giftet in i mig igen. När man får Taxoter så måste man bli övervakad dom två första behandlingarna. Cellgiftet kan ge en en allergisk reaktion eller man kan få väldigt svårt att andas. Det måste även finnas en läkare på plats och en akutvagn som skall stå utanför behandlings rummet. Jag mår dåligt varje gång jag sätter foten på sjukhuset men när jag går och får mitt cellgift är jag inte lika rädd som innan. Jag har väl vant mig men det där med övervakning gör mig faktiskt lite nervös.
Nu hoppas jag överallt annat att cellgiften även denna gången letar rätt på alla dåliga saker som kan finnas i min kropp. Jag vill att det rensar ut allt så jag slipper hamna här en endast gång till i mitt liv. Nu skall jag försöka sova men huxs fluxs så befinner jag mig snart i sjukhussängen på Onkologen, inkopplad till slangar och massa jätte livsviktiga droppar. Vi hörs snart..... Zzz Zzz Zzz

Snart dax för 5:e cellgiftsbehandlingen!

Nu börjar jag peppa mig själv igen för på fredag är det dax för min 5 cellgiftsbehandling. Jag var på Onkologen i morse, läkaren kollade mina blodvärden och gav klartecken till att allt kan rulla på som vanligt igen. Jag är glad att inflammationen har läkt ut och längtar verkligen tills fredag. Låt nu Picc-linen sitta kvar ett tag till så har jag snart klarat av hela min behandling.
Här om dagen blev jag riktigt uttråkad av att springa runt och må bra och inte riktigt komma någon vart. Jag kände ett konstigt sug efter cellgiften och ville bara att dagarna skulle gå så jag kunde få min näst sista behandling. Jag tror att min kropp är inställd på cellgiftet och även min hjärnan, så när mönstret blir brutet märker jag av det på ett konstigt sätt.
I morgon är det dax för 24 st cortisontabletter även på fredag och på lördag. Det kommer lysa cortison i mitt ansikte om några dagar efter att ha tuggat i mig 72 stycken tabletter på 3 dagar. Då har jag inte räknat med alla Panodilen, Alvedonen (ca 30 st)och Sömntabletterna som jag regelbundet tar under den första veckan efter behandlingen. Ha en bra kväll... Tablett Gnagaren!!

Långt kort rakat!!

Idag stod jag en lång stund framför spegeln och bara tittade på min spegelbild. Jag känner inte igen mig själv längre. Allt är förändrat, inte bara det att håret är borta utan hela jag har kroppsligt förändrats. Jag har inte benen under armarna eller näsan i pannan, men jag tror medicinen jag tar och även cellgiften gör att jag samlar på mig vätska. Jag är liksom rund som en boll och kan inte längre se den Pernilla i spegeln som fanns där innan. Givetvis är jag samma person, kanske lite klokare och lite mer livserfaren efter de senaste halvåret. Jag satt idag och kollade igenom mitt fotoalbum i datorn och hittade några foton som är tagna under ett par veckors mellanrum. Inte konstigt att jag inte vet vem jag är när jag tittar mig i spegeln. Från att ha haft långt brunt hår i januari månad, åkte håret av innan min bröstoperation och då blev det blont. Nu sitter jag här och har varken brunt blont kort eller långt hår. Jag har inget hår alls:(. Ibland känner jag mig fin men oftast känner jag mig utanför. Jag gömmer mig gärna bakom peruker eller shalar för att folk inte skall se hur jag egentligen ser ut just nu!!
Men en dag kommer den nya Pernilla ut och det skall bli fruktansvärt spännande. Hur kommer jag att se ut och kommer jag att trivas i kort hår. Den stora fotboll som har trängt in i min kropp kommer så småning om även tacka för sig när cellgiftsbehandlingarna är klara. I grund och botten bryr jag mig inte ett dugg. För mig är det viktigast att jag förblir frisk och kan fortsätta leva mitt liv. Cellgifterna och all medicin kan göra vad dom vill med mig bara dom rensar bort allt det onda i min kropp.


I St.Anton bara några dagar innan jag fick reda på att jag hade bröstcancer.


I Västrahamnen bara några dagar efter min bröstoperation.


Jag idag i min egen lilla värld.

Inredning mm!

Min helg har varit jätte inspirerande. Min mamma och bror körde runt mig till alla coola butikker runt om Trollenäs. Som jag har berättat innan så tycker jag väldigt mycket om den äldre stilen på inredning. Stilar som Schabby Chic, Lexington och Geromar njuter mitt öga av. Det känns mysigt, vackert och underbart hemtrevligt. Varför jag har fastnat för den stilen beror nog mycket på min mamma. Hon älskar gamla möbler och redan som litet barn fick jag ett jätte gammalt skrivbord att sitta vid när jag skulle göra mina läxor.




I helgen hittade jag detta Gustavianska bordet och dom 4 stolarna. Det är givetvis begagnat och har slitits upp rejält av mannen som ägde det innan mig. Som ni ser finns dom fina detaljerna kvar som blommorna målade med guldfärg. Man kan även köpa dessa möbler helt nya men då försvinner både charmen och dess värde. Det finns många olika stilar på dom Gustavianska stolarna som ni ser på bilderna. Men en av mina favoriter är givetvis den jag själv har köpt.



Idag åkte jag till "målaräffären" och inhandla allt jag behöver för att göra det så fint så möjligt. Många som älskar dessa möbler hade bevarat det som det är men jag vill ha det vitt så därför måste jag fixa till det lite extra. Först av allt tvättade jag av bordet och stolarna med möbeltvätt. Sen slipade jag möblerna med sandpapper för att få en ruggigare yta så att färgen kommer att fästa lättare. Nu har jag precis kommit in och satt mig ner efter att ha spacklat vissa repor som fanns på bordsskivan. I morgon kommer jag att fortsätta med restan.

Den första bilden här under är på min stol som den såg ut när jag köpte den. På bild nr 2 ser ni en stol från Geromar, ungefär så kommer min stol se ut när den är klar. Hoppas jag i alla fall!!!




Annars väntar jag ivrigt tills onsdag då jag skall lämna blodprover igen och läkaren skall titta på min Picc-Line. Jag hoppas verkligen att jag får behålla den, då kommer allt bli mycket lättare. Jag väntar även på svaret från provet som togs på mig angående min äggstock som ligger nerfryst. Jag är fortfarande bekymmrad och vill att läkaren skall höra av sig snart om resultatet.

Pinsamt!!

Aså Hallå!! ja vet inte om jag skall skratta eller gråta!!! Men detta är faktiskt ganska pinsamt. När jag står i duschen eller springer runt och fixar saker kan jag gärna sjunga lite för mig själv. Speciellt om jag hör någon bra låt. Det är nog ganska normalt, tror faktiskt ganska många gör det. När jag springer runt där i min egen lilla värld och sjunger tycker jag det låter ganska bra. Eller faktiskt riktigt bra!!
Jag kommer ihåg att min vän Elle kommenterade min sångröst ett fåtal gånger när vi bodde tillsammans. Men igår bad min bror mig titta på en video som han hittat på YouTube. Han sa till mig att jag sjöng precis likadant som hon i videon.... SHIT det var det värsta jag har hört!! Jag trodde F_N inte det lät så hemskt. Det där med att inte hitta dom rätta orden i de engelska texterna kan jag kanske ändå hålla med om. Ibland förstår jag liksom inte riktigt vad det är dom sjunger om i vissa låtar, men det kanske har med hörseln att göra:)))))))))))) Kan nog erkänna att jag ibland hittar på mina egna ord i vissa texter, så det liksom hörs bra;)...

Jag kan i allafall starkt påstå att min älskade vän Marina sjunger exakt likadant:)).

Nya blodprover!

Nu har dom ringt från cytostatika mottagningen och dom ber mig ta ett blodprov igen. Det har och göra med min ena äggstock som dom opererade bort precis innan jag satte i gång med cellgiftsbehandlingen. Jag blir så nervös och tycker hela saken verkar konstig. Varje gång dom ringer från sjukhuset flyger hjärtat upp och sätter sig i halsen, jag blir fruktansvärt orolig och tänker direkt på det värsta. Kanske inte så konstigt när man en gång har sett en läkare öppna munnen och berättat för en att man har cancer.

Jag berättar mer sen varför dom ber mig ta detta blodprov. Måste bara få lite mer information om vad det egentligen innebär. Så nu bär det av till MAS och ingång 71 för blodprovstagning. Sen skall jag ta mig upp till mina föräldrar för att hitta fina antika möbler. Varför kan inte allt bara vara lugnt och fint med ingen oro och ångest...... Trevlig helg!!

Älskar antikviteter!

Detta sysslar jag med just nu och jag älskar det. Att besöka antikvitetsbutikker är underbart, jag kan gå runt i timmar för att hitta något som jag skulle kunna göra om och fixa till. I morgon åker jag upp till sommarhuset för att besöka alla dess former av antikviteter. Min mamma vet var man hittar dom bästa ställena med antika möbler så hon skall visa mig runt både fredag och lördag. Vi får väl hoppas att jag kommer hem med något fint. Tro nu inte jag skall byta ut min cancer blogg till en inrednings blogg men jag kommer nog lägga in lite inslag av vad som händer med min lägenhet. Jag kan inte alltid skriva om sjukdom och elände för mitt liv går inte bara ut på det just nu. Men huvud ämnet kommer just nu vara hur jag kämpar mig igenom den sista tiden i min cellgiftsbehandling. När min cellgiftsbehandling är klar har jag kommit en bra bit på vägen, men jag har en hel del kvar tills jag kan känna mig helt fri, om jag nu någonsin kommer att känna mig FRI.

Ingen cellgift på fredag:((.

Befinner mig vid kakfatet på cytostatikamottagningen igen.

Cellgiften som jag skall få nu på fredag har blivet framskjutet en vecka:(((((. För några dagar sedan började min Pick-line göra ont precis vid inkörsporten. Jag har ont i armen när jag rör på den och det är svullet och rött. I morse när jag vaknade hade det inte blivet bättre så jag ringde in till cytostatikamottagningen för att berätta om mitt problem. Först tänkte jag vänta tills fredag när jag ändå skall in för att få cellgift men det var tur att jag ringde. Dom bad mig komma in direkt för att få det undersökt. Jag fick ta blodprover och en läkare fick undersöka mig. När man får problem med Pick-linen kan det antingen vara en propp eller en inflammation. Läkaren kunde se på armen och blodproverna att det inte var en propp. Men däremot har jag fått en inflammation Nu har jag fått antibiotika som jag skall ta i 10 dagar. Förhoppningsvis lägger sig inflammationen annars får dom tyvärr dra ut min Pick-line. Jag vill verkligen inte att detta skall hända nu när jag är så nära målet. Det betyder även att min cellgiftsbehandling på fredag blir framskjutit en vecka. Detta på grund av att man vill först se så att antibiotikan och kroppen tar hand om inflammationen. Så idag har jag tillbringat flera timmar på sjukhuset igen men alla är så snälla där så man känner sig verkligen omhändertagen. Jag är väl lite besviken men vet att jag inte kan göra någonting:(. Det ända jag kan göra är att vänta på att min kropp skall ta hand om inflammationen och göra mig redo för nästa behandling.

Här tar sjuksköterskan en odling på min inflammation

Lägenheten och min brors hår!

Dagarna fram till cellgiften försöker jag att göra så mycket jag kan. Jag är så glad att jag mår bra och vill hinna med att göra så mycket så möjligt. Men jag märker att kroppen inte riktigt orkar med det tempot jag vill ha. Jag får allstå lugna ner mig och ta det lite lugnare. Jag har i alla fall kul just nu och mycket av min tid går till att planera hur min lägenhet skall se ut. Idag var jag och tittade på lägenheten för första gången sedan den blev min. Paret som har lägenheten har renoverat om den från grunden och verkligen lagt ner mycket tid och kraft för att få den fin. Det känns väldigt bra att ta över en lägenhet från någon som är lite som en själv och man vet om att dom har tagit hand om den. Att det liksom har funnits kärlek i den och inte massa misär. Som ni kanske förstår längtar jag så tills den 1 september när jag får ta över min nya lya och sätta igång med mitt nya liv.

Annars har en av kvällarna sett ut som på bilden. Min bror kände väl att han hade fått lite för långt hår och som student brukar dom köra ekonomiklippning på högskolan. Efter att han försökt klippa sig själv ett tag frågade han mig om jag ville hjälpa till och fixa det sista. Jag kan ju inte säga att jag tyckte det var speciellt kul. Tänk att få gå och klippa sig och inte se ut som jag gör, blev faktiskt lite avundsjuk på min brors hår. Jag frågade han lite fint om han ville se ut som jag;)), det hade ju känts bättre för mig. Han hade väl ändå kunnat ställa upp för sin syster och göra henne sällskap. Bara för att jag inte skall känna mig mer utanför än vad jag redan är med min flint. Men han sa NEJ och vågade knappt ha mig som sin frisör längre;)))))). Ha ha ha men kul hade jag!!!! Han blev jätte fin och vi fick oss några goa skratt den kvällen.


2 dagar kvar sen droppar giftet in i mig igen, det giftet som skall göra mig frisk och lycklig igen.

Problem med Bloggen!

Sedan i lördags kväll har inte jag kunnat komma in på min blogg. Jag har även fått mail från många av er att även ni inte har kunnat komma in.
Jag är inte död, jag lever fortfarande;)!
Det konstiga har varit att några av mina vänner kunnat komma in och några inte. Jag har suttit i timmavis för att ta i tu med problemet. Jag har ringt vårt bredbands bolag telia support, frågat alla som är bättre än mig på datorer, letat på Googles enormt stora hemsida men iget har hjälpt. Det är en värd jag överhuvudtaget inte förstår mig på. Jag satt här och blev måttligt irriterad över att det skall vara så invecklat och komplicerat. I alla fall så har jag nu varit inne och läst mig till på väldigt svår dator engelska, att det inte bara är jag som har haft ett problem utan även andra blogganvändare i världen. Jag var inne och tryckte mig runt och tillslut fungerade allt igen. Nu hoppas jag att det förblir så här. Jag har blivet väldigt duktig på datorer under min sjukdoms tid men jag är verkligen ingen hacker!! eller kanske??????? jag fixade ju faktiskt till det!!!!!

Jag återkommer snart med lite mer bilder, då skall jag berätta för er vad jag sysslar med nu innan giftet sakta droppar in i mig igen.

Hej så länge.....

Malmö City!

Idag har livet känts som vanligt igen. Vid lunchtid åkte jag och mamma in till Malmö city för första gången sedan jag blev sjuk. Det var underbart att gå omkring på gågatan och se allt folk igen. Jag har verkligen saknat det och kände mig som en helt vanlig människa igen. Vi åt först lunch sedan gick vi in i alla våra favorit affärer längs den långa gågatan. När vi var klara med shoppandet satte vi oss på Lilla Torg och mös.


Det blev väldigt goda kakor och Chai Latte. Jag dricker ju inte kaffe, har inte gjort sedan jag slutade att röka. Klarar inte riktigt av dom gamla fula vanorna längre och är faktiskt riktigt stolt över att jag slutade med rökningen. Ibland kommer suget tillbaks men det försvinner lika snabbt igen. Så det blir mer godsaker istället. Fatta mig inte fel men kakorna på bilden är vi två att dela på... någon måtta får det ändå va;)). Nä min själ och da!!! Jag och cortisonet är inte riktigt bra vänner just nu, denna lilla tablett som jag tar i massor gör att 1 kaka oftast blir 2. Eller en liten godis påse nu för tiden blir en väldigt stor påse.
Om ni kollar närmare på bilden med mig och mina bästisar kakorna, ser ni att mina ögonbryn och ögonfransar är väldigt tunna. Där är inte mycket kvar av dom nu, även om jag har målat dom så är det en stor skillnad. Jag hoppas inte att Taxotere behandlingen tar bort allt, jag kan väl ändå få ha 10 st hårstrån kvar på kroppen.

Min lägenhet!

Idag har jag varit runt i lite olika möbelaffärer för att få lite inspiration till min nya lägenhet. Jag älskar inredning och kan i timmar sitta och fundera ut hur jag skall ha det i min nya lya. Redan som liten tror jag att jag möblerade om mitt rum en gång i veckan. Jag vill ha en stil som är något mellan det steril modärna och shabby chic. Så jag har kommit fram till hur det ungefär kommer att se ut nu. Nu har jag det roligaste kvar och det är att hitta inredningen. Idag fann jag en tavla som kommer att hänga i vardagsrummet eller kanske sovrummet, låt se!

När jag sen tittar vidare så finner jag dessa helt underbara kuddar. Jag var tvungen att ta ett foto för att tänka över köpet några dagar. Men dom kommer att passa perfekt och verkligen göra sitt. Känslan man skall få när man kommer in i min lägenhet är havet sanden sommarhus och en gnutta sportigt.
Vi får väl se om det blir något inköp, får väl först rådfråga min älskade vän Marina som jag skall hem till i kväll. Marina och jag har lekt sedan vi var nyfödda. Hon står mig väldigt nära och är nog mer som en syster än som en kompis. Idag skall vi leka igen och det är alltid lika kul.
Annars märker ni kanske att jag börjar må ganska bra igen. Jag blir fort trött och värmen gör så jag har ont i huvudet, men jag klagar inte. Idag är det en vecka tills jag får min näst sista cellgift. Jag fattar inte var tiden tar vägen, det går helt för snabbt. Jag har precis blivet bra igen från förra cellgiften och då börjar man redan räkna ner dagarna tills nästa. Detta är tufft men jag ger mig fan på att jag skall klara detta. Är inte precis så sällskaplig just nu, om jag inte får det som jag vill så blir jag arg och ledsen. Kanske inte så konstigt.......

Kan ju erkänna att tavelinköpet gjorde mig glad, så det stämmer visst att man kan köpa sig lycklig ;)))) Trevlig helg!!

Kastar saker!

Sedan några dagar tillbaks har jag börjat gå ut och gå en timme på morgonen och en timme på kvällen. Dagarna när jag är sjuk finns det inte en chans att jag överhuvudtaget skulle orka röra på mig. Jag mår bättre nu och alla biverkningar förutom torra slemmhinnor och trötthet har försvunnit.

Idag har jag börjat rensa ut och kolla igenom alla mina saker jag har samlat på mig under mina 30 år. Jag får min lägenhet den 1 september och vill tills dess i lugn och ro fixa och dona bland alla mina saker, så att flytten blir så enkel så möjlig. Det innebär kasta saker och kläder jag verkligen inte behöver. Titta vad jag hittar bland alla mina saker, P-piller!! Jag har inte ätit P-piller i så många år men dessa tabletter har ändå blivet lagrade i min kropp. Jag mår dåligt när jag tittar på förpackningen. Jag vet att dessa tabletter idag är livsfarligt för mig på grund av att min tumör var hormonbetingad. Dom skall kastas och det väldigt långt ifrån mig. När jag går igenom mina saker kommer jag faktiskt på att jag ändå inte har så mycket jag behöver kasta. Jag är bra på att sortera, städa upp och rensa ut gammalt skit.

Jag hittar även dessa roliga saker som vi kvinnor är bra kompisar med. Men jag tvivlar lite på om jag skall kasta det eller ej. Just nu behöver jag ju verkligen inte dessa produkter. Får om jag får bestämma så önskar jag att bara håret på huvudet växer tillbaks när jag blir frisk. Man kan ju alltid få drömma om det;). Ni kan inte förstå hur jag längtar tills mitt hår på huvudet börjar växa igen. Det börjar bli väldigt påfrestande

Jag hittade även mina älsklings skidglasögon bland alla mina saker. Jag köpte dom i St.Anton bara några dagar innan jag fick reda på att jag hade cancer. Jag luktar på dom och drömmer mig bort ett tag. Jag längtar så tills vintern kommer och jag kan få åka ner till alperna och sätta på mig mina skidkläder och återse dom underbara bergen igen. Inte minst få träffa alla mina vänner igen och känna snö flingorna falla mot mina kinder medans jag tar mig ner från de vita bergen. För semester blir det och den ser jag mer än väl fram emot.

Bland allt rensande och kastande fick jag snabbt slänga mig i bilen för att åka till Vårdcentralen i Oxie. I dag var det dax att lägga om Picc-linen igen. Vår Vårdcentral är precis ny renoverad och det känns inte alls som ett sjukhus. Det är fint och luktar liksom vanligt. Man får inte någon jobbig känsla när man går in där. På grund av smitto risken så behöver jag inte sitta i det vanliga väntrummet utan får sitta lite avlägset för att inte riskera att bli sjuk. När jag passerar väntrummet håller jag andan för alla sjuka barn som sitter och snörvlar och hostar. Här är det ingen som skall komma och smitta mig, jag har inte tid att vara mer sjuk. Jag skall klara det upplagda cellgift schemat för den 14 augusti skall detta vara över.

Lovefilm & godis!

Måste berätta om något riktigt bra. Någon tippsade mig om www.lovefilm.se. Om man som jag tillbringar väldigt många dagar i månaden liggandes så är detta alternativet perfekt. För 199:- i månaden får jag hyra så mycket film jag vill. Filmerna kommer direkt hem till mig. När jag har tittat klart på filmerna sänder jag tillbaks dom och får efter några dagar nya filmer. Första månaden var dessutom gratis! Bara ett litet tips till er som gillar film. Gå gärna in och kolla här.

Är en aning piggare idag. I morgon skall jag försöka hitta på något utanför huset. Vi får väl se vad det blir. Annars blir det LOVEFILM och en stor påse godis idag. Jag har inte köpt godis på länge så nu är jag värd en riktig myskväll.

Ingen motivation!

Jag är fortfarande så himla trött och min kropp är helt slut. Sedan i fredags kväll har jag känt mig tung över bröstet. Jag har varit i kontakt med cytostatika mottagningen och dom tror det är cellgiftet som gör det. Speciellt för Taxoteres biverkningar är att det känns som om en lastbil har kört över en. Detta gör att det fortfarande nu efter 10 dagar kan finnas spänningar kvar i kroppen. Inte så konstigt efter den smärtan jag har haft. Men det är obehagligt när det känns som om det är hjärtat som är påverkat och jag blir rädd när känningarna kommer.

Jag har ingen motivation att göra någonting just nu och det enda jag vill är att känna mig riktigt bra igen. Jag är inget roligt sällskap och jag vill för det mesta vara själv. Det ända jag ser fram emot varje dag är att äta:)))))))

Därför känns det faktiskt lite jobbigt att skriva i bloggen just nu. Det är mycket negativitet från min sida och jag har inte mycket roligt att komma med. Men det är väl inte så konstigt när det enda jag gör är o vänta på att kroppen skall få mer energi. Mina dagar är långa och innehåller nästan bara vila. Jag går ut och går lite, äter, sover, äter, vilar, drömmer och vilar igen. Jag får inse att så här får det bli. Jag kan inte göra mer, jag får vänta på att min kropp vaknar till liv igen.

Lyckligt eller olyckligt!!

Jag har tänkt på detta så många gånger och jag vågar knappt berätta för er att jag håller med. När jag fick reda på att jag har cancer så la jag en stor del av mitt liv till bloggarnas liv. Då hade jag inte börjat med min egen blogg utan läste alla andras bloggar. Bloggarna jag läste handlade bara om människor som har fått en dödlig sjukdom, precis så som jag. Jag läste allt! Jag ägnade många timmar och många tårar varje dag åt detta. Det var på något sett mitt nya liv och jag var nästan lite besatt av dessa bloggar. Alla bloggar som var mer dramatiska än andra intresserade mig mer. Man kan säga att de bloggar där döden var närmast gick jag alltid först in och läste på. VARFÖR..... jo kanske på grund av att jag själv har en dödlig sjukdom. MEN! Ni andra som inte är sjuka, VARFÖR läser ni något som är så tragiskt och hemskt. Är det som en bra och spännande film, där ni bara väntar på slutet???????
Slutet i alla dessa bloggar kan bli väldigt olika. Lyckligt eller Olyckligt. Men varför vill vi ha det dramatiska, där cellgift är bättre att läsa om än alvedon.

Varje dag läser jag Vimmelmammans blogg, som så många andra. Dramatiskt har den varit men nu är det lycka och glädje. Hoppas nu hon förblir frisk, det är hon mer än värd efter hårt kämpande. Denna blogg är väldigt stor och hon har många läsare. Jag skrev detta inlägg på grund av att jag läste Vimmelmammans blogg idag där hon skriver om en kommentar hon fick igår från en tjej. Det är en tuff kommentar denna tjejen skriver och jag förstår Vimmelmammans reaktion. Är det verkligen så att man som på förstasidan på Kvällsposten vill att bloggen skall vara dramatisk??????????????? Klicka här och gå ner till den 8:e kommentaren från Sofie.

Jag tror däremot att ni läser för att inse hur bra ni har det. Livet kan ju faktiskt vända när som hälst. Jag tror det är väldigt viktigt i dagens samhälle att kunna stoppa upp och få tänka efter. Livet har en dag sitt slut, men tills dess skall vi på alla sätt vi bara kan ta vara på den.

Ha en fin lördag (Idag kändes det som om jag vaknade upp från en mardröm. Känner mig mycket bättre:)))))))) Jippi Jippi Jippi)

Drömmar!

Igår låg jag här igen. Men bara undertiden dom kollade upp mina blodprover och undersökte mig. Jag fick starkare smärtstillande mot kroppssmärtorna och även mot mina slemhinnor. Att ta sig till och från sjukhuset var riktigt jobbigt, krafterna håller inte mig uppe. Läkaren berömde mig och sa att jag har tagit mig så långt som till 4 behandlingen. Hon försökte förklara för mig att kroppen börjar bli riktigt påverkad nu och det är normalt att känna sig så svag. Nu måste vi bara vara noggranna med att du inte får feber eller någon inflammation. Det skulle påverka kroppen väldigt negativt och kan till och med vara farligt. Hur jobbigt det än är så kämpar jag på, även om det inte har synts på mig dom senaste dagarna.

Jag har dom senaste dagarna drömt mig bort till saker jag vill göra och uppleva. Till saker jag skall göra så fort jag blir frisk. Min nya lägenheten är givetvis helatiden där i mitt huvud. Planerar även i mina drömmar en härlig varm och underbar semester. I drömmen finns det väldigt mycket blått vatten och en väldigt fin vit sandstrand. En fin vit morgonrock och många nyttiga fruktdrinkar. God mat och långa mysiga kvällar. Jag drömmer även om att se mitt hår växa tillbaka och att livet en dag kan börja på riktigt igen. Älskar att drömma just nu......

Sommaren 2007.

Sommaren 2007 befann jag mig här på min arbetsplats på den Privatägda Jachten i medelhavet. Kapten över mig själv och min egen kropp. Livet lekte och jag var lycklig. Då visste jag inte att cancern knackade på min rygg.

Detta är jätte jobbigt. Idag är biverkningarna värre än dom var igår. Jag är så svag och har fortfarande så ont i min kropp. Värken går inte bort med alvedon och smärtan är precis som en rejäl influensa. Jag har ont i munnen och det är jobbigt att tugga maten. Jag har pratat med onkologen idag och skall komma in i morgon för att kolla mitt blod. Det är obehagligt att vara så här svag och biverkningarna gör mig nervös för vad som kan hända med min kropp. Jag kan äta men det smakar ingenting och min kropp befinner sig bara liggandes i soffan eller i sängen. Denna sista tiden i behandlingen kommer bli riktigt jobbig. Jag känner att någonstans där bak sitter tårarna, dom har inte visat sig än men dom är på väg. Det känns som om jag inte har något kvar, inget att hämta och inget att komma med. Det är svårt att förklara men vägen tillbaks känns overklig. Kommer jag någonsin bli Pillan igen, har jag försvunnit :(((((((

Jag vill inte ligga här längre!

Jag har så ont i koppen och helt utslagen. Jag brukar vara bra på att skriva på bloggen men idag är min hjärna tom. Så tom att jag inte ens bryr mig vilket program på TV:n jag tittar på. Det ända jag vill just nu är att ha ett vanligt liv, att ligga här och vara sjuk börjar tära på mig. Det är så frustrerande att inte kunna göra vad man vill. Jag vill inte ligga här längre.....

2:a dagen efter Taxotere behandlingen.

Här får jag sprutan i benet som skall höja mina vita blodkroppar.

Hej på er! I fredags kl 09.00 fick jag det nya cellgiftet Taxotere. Under fredags kvällen kände jag inte av behandlingen men natten var jobbig. Cortisonen gör mig nervös och kroppen känns spidad. I lördags kl 10.30, ca 24 timmar efter cellgiftsbehandlingen var jag tvungen att åka till Onkologen för att få en spruta. Sprutan hjälper mig att få igång dom vita blodkropparna och att stimulera skelettet. På 3 dagar har jag fått i mig 72 cortisontabletter. På sjukhuset bad jag därför om sömntabletter för att kunna komma till ro på natten.
Så jag sov gott mellan lördag och söndag natt. Men biverkningarna börjar komma nu. Jag har smärtor i min kropp och känner mig mörbultad Mina smaklökarna är nästan helt borta. MEN jag skall inte klaga än, dom andra cellgifterna jag har fått har varit mycket värre.
Så soffan och TV är mina nya vänner igen, men denna gång har jag ett litet fint leende på läpparna, tänk om det inte blir värre än så här:))))))

Molnen har kommit in över Malmö och regnet liksom hänger i luften. Jag bara väntar på dom första dropparna att falla, vilken lättnad!

Jag hoppas ni har haft en fin helg och njutit av den underbara värmen.
Vi hörs i morgon!

4:e behandlingen avklarad:)))))

Då var det gjort igen! Är så glad att det nu bara är 2 gånger kvar av behandlingen. Men det är så jobbigt, det var med tunga steg jag gick till cytostatika motagningen i morse. Fan vad jag har varit duktig:)). Det var så skönt att ha Elle vid min sida, hon är ett så fantastiskt stöd. Vad hade jag gjort utan min underbara vän. Efter sjukhuset stack vi och handlade två fina sallader. Sen åkte vi hem till mig och satt under parasollen i trädgården och hade en riktigt trevlig lunch. Jag känner inga bivärkningar än, men väntar ivrigt på tröttheten och muskelvärken som detta cellgiftet skall ge mig. Men det var en lättnad att få slippa de första cellgifterna, dom var riktigt tuffa. Nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta in kroppens reaktioner.

Regn guden har inte lyssnat på mig och just nu har vi 27 grader varmt i huset. Jag lovar er att det är bara för mycket just nu. Snälla snälla börja regna! Vår granne har pool och dom bad mig komma över och bada när jag känner för det. Det kändes riktigt skönt, för jag kommer behöva svalka mig.

Jag åter kommer snart om hur bivärkningarna påvärkar mig och ni får försöka njuta så mycket ni kan av det underbara vädert vi har just nu. Tack till alla er som har berättat för mig om hu Taxotere har påvärkat er och gett mig en bild av hur dessa behadlingar ser ut. Ni har lugnat ner mig och jag är inte lika rädd längre. Tack för ert stöd.

Stor fredags kram till er alla från mig!

I morgon smäller det! Gud vad jag är laddad, jag är nervös men jag nästan längtar. I morgon kl 09.00 då droppar cellgiftet in i mig igen. Jag har hela tiden sett min behandling som ett maraton lopp. Detta maratonlopp vill jag vinna och snart hoppas jag att jag är i mål. Det är skit jobbigt men värt allt kämpande och alla tårar.
Elle min älskade vän är så snäll och följer med mig i morgon. Hon hämtar mig vid dörren här hemma och är med mig under vistelsen på sjukhuset.
Nu skall jag ut och gå en lång runda innan solen går ner. Alla dom 24 tabletterna cortison som jag har stoppat i mig idag har gjort mix extra pigg.
Nu håller vi tummarna på att jag inte blir allt för sjuk och att tiden till den 14 augusti går riktigt snabbt.

Njut av sommaren och solen även om jag önskar att det regnar och blåser precis ovanför vår hus dom närmaste dagarna...... Hej hej!

Regn regn regn!

Jag vill inte klaga på värmen men detta börjar bli olidligt.
Jag önskar att regnet och molnen kommer på fredag. Cellgift och denna olidliga värmen kommer inte vara bra för mig. Jag får be till regnguden innan jag somnar:(.


Denna veckan har jag mått så bra att jag har kunnat gå ut och röra på mig. Tidigt på morgonen har jag kört en lite långsammare Power Walk i en timme. Det har gjort mig gott och jag känner hur min kropp skriker efter träning. Cellgifterna och cortisonet har gjort så jag gått upp 5 kg redan. Så klart beror det på att jag inte rör på mig och jag sportar inte som jag gjort innan. Cortisonet gör även så att man ökar i vikt och cellgiftet gör mig besatt av mat. Jag känner dessa 5 kg och jag är inte speciellt glad över det. Min läkare berättade även för mig förra veckan att jag nu kommer få ännu mer cortison de sista behandlingarna, som gör att jag går upp ännu mer i vikt. Så han bad mig försöka tänka på vad jag stoppar i mig. Så klart skall jag äta och ge min kropp det behov den behöver. Men att stoppa i mig onödiga gosaker är inte vad jag behöver just nu.
Så nu har jag börjat rensa bort de goda men onödiga sakerna jag stoppar i mig:((((. Det är svårt men jag måste försöka.

Lagt upp två bilder på naturen och djurlivet som ingår i min daglida Power Walks runda.

Kära Gud! Ge mig regn på fredag..... AMEN