Varför är livet så här!!!

Den här underbara ängeln fick jag av Therese och hennes mamma igår. Therese har en likadan bredvid sin säng. Jag kommer ställa min vid sängkanten nu och hoppas att den ger mig lycka.

Igår fick jag äntligen krama om Therese. Att få träffa henne var väldigt speciellt för mig och jag var nervös. Efter att ha kommit varandra så nära men aldrig träffats på riktigt är faktiskt väldigt speciellt. Vi har verkligen varit där för varandra hela tiden och utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Det känns som om jag har känt henne hela livet.

Jag har under denna tid byggt upp en egen bild av hur Therese skulle vara, men när hon helt plötsligt stod där kände jag inte igen henne. Men detta är verkligen inget negativt utan tvärt om. Efter att ha haft en jätte trevlig lunch med mycket prat och skratt förstod jag hur fruktansvärt stark denna tjej är. Jag har träffat på många starka personer i mitt liv men detta slår nog det mesta.

Jag har inte berättat vad som har hänt Therese under sommaren men det är en bröstcancerpatients värsta mardröm. Therese får diagnosen Bröstcancer i Mars 2009 där även lymfkörtlarna var angripna. Hennes vänstra bröst opereras bort och även lymfkörtlarna tas bort. Efter operationen planeras det in 6 cellgiftsbehandlingar med Taxotere och Hereceptin men innan behandlingarna görs en MR (magnet röntgen) där läkarna hittar förändringar på Therese lever. Efter många biopsier får läkarna fortfarande inte något svar på vad det kan vara. Therese får därför vänta tills man kan se om förändringarna på levern försvinner efter att hon har fått några cellgiftsbehandlingar. Om förändringarna minskar betyder det att förändringarna på levern är cancermetastaser. Detta är en mardröm för en kvinna i hennes situation och det är en situation ingen kan sätta sig in i om man inte har varit sjuk i cancer. Jag har under denna tid varit i kontakt med Therese hela tiden. Hon har mått så dåligt att det är svårt för mig att beskriva det med ord. Hennes rädsla och ångest har varit och är fortfarande fruktansvärd.

En dag i somras kom svaret och hela Therese värld rasar ihop, hennes cancer hade spritt sig till levern. Idag har hon fått 6 cellgiftsbehandlingar och där skulle det egentligen ta slut och vi båda skulle gå i mål samtidigt tillsammans. Men förra veckan berättade läkaren för henne att hon antagligen kommer att få cellgift hela livet ut i jämna mellanrum för att hålla cancern borta. Detta är så grymt och hon försöker varje dag göra sitt bästa för att inte falla ihop. Tankarna kring döden cirkulerar i hennes huvud och ovissheten kring hennes framtid gör att hon knappt vet vad hon skall ta sig till. MEN det som är väldigt viktigt och positivt just nu är att cellgifterna har gjort att metastaserna på hennes lever har minskat. När jag satt med Therese idag och åt lunch kände jag en sådan styrka från denna tjej. En styrka som alltid har funnits hos henne i våra samtal men nu strålade denna styrka ännu starkare.

Jag ville berätta detta för Er på grund av att ni måste förstå hur grymt livet kan vara. Therese är bara 26 år gammal och har hela livet framför sig, hon skall inte behöva leva med detta. Jag kommer vara där för henne hela tiden, dag som natt och då menar jag verkligen hela tiden. All den underbara styrka ni bloggläsare har gett mig under min svåra tid vill jag nu dela med mig av till min vän Therese.