Jag och Therese på Espresso Hause!
Igår träffade jag Therese igen och vi hade ett par fina timmar ihop i Malmö. Hon är så go och vi skrattade mycket. Hon ville hälsa til Er och tacka så mycket för alla fina kommentarer ni skickat till henne. Det stöttade henne jätte mycket och gjorde henne väldigt glad. Idag satte hennes biverkningar igång efter cellgftsbehandlingen igår, så hon kommer att ha det väldigt jobbigt framöver.
Idag har jag det inte så bra. Jag har antagligen ramlat ner några steg från stegen. Jag har inte ramlat ända ner till marken men jag gråter och känner mig väldigt liten. Jag vaknade med magont och kände direkt att denna dagen kommer bli jobbig. Allt känns hopplöst och jag tycker att allt bara står stilla. Jag har det jätte bra här i lägenheten och det känns tryggt men vägen tillbaks till det vanliga livet känns fruktasvärt långt just nu. Jag har en så kallad dålig dag och det är kanske inte så konstigt på grund av allt jag har gått igenom. Tankarna yr och oron för livet trycker på. Kurator jag hade när jag fick mitt cancer besked berättade för mig att vägen tillbaks efter alla operationer och behandlingar kan oftast vara väldigt svår för många. Så jag anser mig reagera ganska normalt och har bestämt mig för att det får ta sin tid. Jag får ta en dag i sänder och ge mig själv vila och ro.
3 kommentarer:
Hej!
Krisarbete är ett slitjobb. Ger man sig tillåtelse att reagera så bearbetar man det hela. Det är bra att släppa fram gråt och ångest och att älta en tid. Undertrycks dessa känslor så kan de komma senare i knepigare skepnad. Jag tror att jag vet vad jag talar om eftersom jag är utbildad i krisbearbetning (hör till mitt arbete) och dessutom är jag själv sjuk (bröstcancer).
Du vet att de flesta som får vår sjukdom blir friska. Du måste tro att du hör till den gruppen. Sannolikt gör du det. Under många år kommer ångesten att finnas kvar och poppa upp lite då och då. Den lägger sig med tiden och det normala, friska livet tar mer och mer plats. Den vägen har jag sett många gå.
Varm hälsning från Berit
Vill bara tillägga att det är klokt av dej att du talar med kuratorn. Gör det ofta om du behöver! Hon är expert på krisbearbetning (ingår i hennes utbildning) och kan hjälpa dej att gå vidare.
Beundrar din styrka!
Berit
Stå på er, jag tänker på er varje dag, ni kommer att fixa det här!! Många kramar till er båda
Skicka en kommentar