Varför!!

När jag blev sjuk så blev Internet världen mitt nya liv. Alla de miljoner frågor jag ville ha svar på sökte jag efter på nätet. Jag fick inte tag i svaren någon annanstans. Jag ville veta allt om cancer och började läsa väldigt många bloggar. Det finns många som bloggar om sina sjukdomar och det är till stor hjälp för många i samma situation. Den första bloggen jag började läsa var Saras. Sara har gått igenom ungefär samma sak som mig fast hon var mitt i sin cellgiftsbehandling när jag precis hade fått reda på att jag hade bröstcancer. Saras blogg hjälpte mig att få svar på många av mina frågor och hon beskrev sin situation så jag överhuvudtaget orkade överleva den första tiden efter beskedet. Tack Sara.... du har verkligen hjälpt mig:).

Sara och många andra bloggare gjorde även så jag själv började blogga om min sjukdom. Att få dela med sig av dessa grymma erfarenheter kan hjälpa så många andra. Det hjälper inte bara andra utan det hjälper även en själv att bearbeta sin sjukdom och den svåra situation man sitter i. Ni kanske själv har känt hur allting lättar efter man har fått skriva av sig om något som tynger ens hjärta. Det är viktigt att få skriva av sig, man kan egentligen skriva av sig om precis vad som helst. Det behöver inte vara något som är jobbigt och sorgligt.
Varför jag tar upp detta beror på att jag nu har kommit in i cancer bloggarnas värld. Alla är vi olika individer, vi har växt upp med olika förebilder, våra föräldrar har gett oss olika direktiv, vi har fått ta olika beslut och har gått olika vägar i våra liv. Den ena är inte lik den andra. Tanke sätt, beskrivningar, tolkningar och uppfattningar för oss människor är inte den samma. Men att se dessa bloggar bli ett bollplank mot andra bloggare och personer gör mig ledsen och besviken. En dag beskriver bloggarna om sina känslor, funderingar och uppfattningar om deras verklighet dom lever i. Något som jag tycker är väldigt starkt och fint. Men att sedan läsa hur andra bloggare dissar och förnedrar personer och deras tankesätt gör mig ledsen och besviken. Helt plötsligt fokuserar inte dessa bloggare på sina egna bloggar och deras egna problem utan på alla andras problem. Att trampa på andra trodde jag inte var meningen med dessa bloggar. Jag kan förstå att dessa bollplank finns när det gäller bloggar som handlar om politik, då det är viktigt att få fram vad man tycker och tänker om världens problem, men inte bloggar som tar upp livshotande sjukdomar. Förstår inte hur man kan ha ork att bry sig om alla andra när man själv har en sjukdom som man skall försöka överleva. Jag lägger min kraft på mig själv och än en gång - alla är vi olika och det respekterar i allafall jag! Fortsätt att tänka och beskriva era tankar för oss, bara ni inte börjar klanka ner på andras tankar.