Idag vill jag tacka för alla underbara kommentarer på bloggen och bildspelet. Jag vill även tacka alla Er som har ringt, mailat, skickat brev och sent enorma blommuppsättningar under denna tiden. Ni vet inte hur glad jag är för att ni har lyssnat på mig. Ni har hjälpt mig att komma igenom denna svåra tiden och gett mig kraft att gå vidare. Ni har varit en stor del i till att jag har orkat! Jag har på grund av Bloggen kunnat ta mig igenom min sjukdom psykiskt på ett väldigt bra sätt. Jag har fått så fruktansvärt många privata brev av läsare som beskriver sina egna livs situationer, därför har jag inte känt mig lika ensam i min sjukdom, ångest och oro. Jag har kunnat bearbeta mig själv och min situation genom att få skriva till Er varje dag och ni har lyssnat!! Jag har även märkt under denna tiden att jag inte bara har hjälpt mig själv utan även Er. Många som läser min blogg är i samma situation som mig och vill veta hur det egentligen är att ha cancer och vad det är som kommer att hända med en psykiskt och fysiskt. Men även många av Er som läser har en nära anhörig eller vän som har cancer och ni får på så sätt reda på mer om vad denna person egentligen genomgår. Men jag vet också att många av Er som läser min blogg varken har cancer eller någon familjemedlem som lider av denna sjukdom. Ni har ett vanligt liv, ett liv där ni inte behöver oroa er för en dödlig sjukdom som vilken dag som helst kan ta en stor vändning i er vardag. Era problem är dom vardagliga problemen som tex: att få tiden att räcka till, få pengarna att räcka till, vara alla till lags, försöka vara bra på allt, gå ner i vikt, måndagar är inte er favorit dag och kön på Konsum gör er måttligt irriterade. Jag vet att ni i dag inte tycker det är lika jobbigt att stå i kön på Konsum, för ni vet att en dag kan det vända. En dag så kanske ni inte längre står i kön till Konsum för att sedan gå till jobb, hämta barnen, betala räkningarna och ställa väckarklocka på 06.00.
Även ni helt friska människor har börjat tänka om och kanske uppskattar livet lite mer. Ja!! jag hoppas att jag har fått delta lite i era liv och att jag har kunnat ge er något betydelsefullt av mitt skrivande.
2 kommentarer:
Hej
Din blogg har hjälpt mig i många svåra stunder, jag har inte känt mig så ensam med den här skiten vi har, det har varit en stor tröst att läsa din blogg. Oron blir lite mindre när man läser det du skriver och det gör otroligt bra.
En stor kram och lycka till med livet Lena
Hej Pernilla!
Jag förstår att det måste hjälpt dig mycket att skriva. Jag kände igen mig i en hel del av det du skrivit. Jag har ju själv gått igenom det för 10 år sedan och jag kände mig fruktansvärt ensam i det då. Skönt att läsa sådant som jag också var med om. Jag önskar att jag hade haft bloggande då. Jag har istället börjat blogga nu och går efterhand tillbaka i det jag varit igenom. Jobbigt, men det känns bra. Det är jättenyttigt och skönt att skriva av sig.
Kram på dig!
Skicka en kommentar