Idag är det molnigt och regnet hänger i luften. Jag kan andas och värmen är äntligen borta. Det är mysväder och min kropp mår bra av det.
Jag har inte många dagar kvar tills jag får min sista behandling cellgift. Den 30 april i år gick jag med tunga steg in på Cytoctatikamottagningen för att få min första cellgiftsbehandling av 6. Idag är det den 10 augusti och om 11 dagar får jag min sista behandling. Det är väldigt svårt för mig att beskriva känslan för er, men den är väldigt stor. Den glädjen som börjar smyga sig på mig är enorm, en glädje som jag aldrig har känt innan. Att snart ha klarat av något som man inte trodde man skulle överleva för några månader sedan, har äntligen satt ord för vad lycka är för mig. Jag har sedan den 21 januari då jag fick beskedet nere i Österrike stängt in mig i en bubbla av tjock dimma. Denna bubbla är av ett tjockt glas som ingen kan ta sig igenom och jag kan inte ta mig ut ur den. Jag finns där inne och det ända jag gör är att kämpa mig igenom sjukdomen. Jag har gått igenom saker jag aldrig trodde skulle hända mig. Flera nätter i rad har jag skakat av ångest, jag har varit livrädd och jag har genomgått en väldigt tuff verklighet. Hemska sjukhusbesök och jobbiga undersökningar har alltid avslutats med ångstfylld väntan på jobbiga resultat. Att döden kunde stå en så nära bara på några sekunder trodde jag nästan var omöjligt. Om jag hade vetat från början vad det var jag var tvungen att gå igenom hade jag aldrig trott jag skulle klara det. Men nu sitter jag här 11 dagar kvar tills dom sista dropparna cellgift sakta men säkert rinner in i min kropp
DENNA LYCKA ÄR OBESKRIVLIG
MEN att komma ut från denna bubbla av tjock dimma har jag inga erfarenheter av och hur skall jag ta mig ur den? Den 21 augusti är det slut med allt vad som heter cellgiftsbehandlingar och min Picc-line kommer att dras ut ur min kropp....men vad händer då????????
2 kommentarer:
Ja pernilla det måste vara många tankar som finns i ditt huvud, men du kommer att ta varje dag framöver som den är. När alla behandlingarna är slut, är det meningen att du dag för dag ska hitta tillbaka till dig själv igen. Förmodligen kommer detta oxå att ta lång tid, tänk håret ska växa ut, du slipper värk, ångest, ja alla biverkningar ska blekna sakta men säkert. Just nu vet du säkert inte själv hur du ska må, för när man mår dåligt vänjer man sig vid det oxå. Och det vi alla vill är ju att nu har du gjort allt i din makt för att se till att cancern inte kommer tillbaka, jag är övertygad om att du har klarat det. Kramar från Lena L
Jag har precis fått min första cytostatikabehandling och det känns som en omöjlighet att kunna nå dit där du befinner dig. Men det mesta går och även jag kommer att kunna avsluta och se tillbaka på denna märkliga (onödiga?) erfarenhet.
Unyttja andras erfarenheter och prata mycket. Det finns ett väldigt bra forum (www.cancertjejer.forum24.com)som jag har stor nytta av och jag är tacksam över samtalen med kuratorn på onkologen. De har ju både erfarenhet av att befinna sig mitt i det men även att ta sig ur det. Tankar till dig, Inger
Skicka en kommentar