Läkarbesöket förra veckan!!

Läkarbesöket med min Onkolog Läkare förra veckan varade i över 1 timme. Han frågade hur jag mådde, svarade på alla mina frågor och berättade för mig hur min framtid kommer att se ut. Han började med att fråga mig hur jag tycker det skall bli nu efteråt, när allt är över????? Då berättade jag för han att jag inte vet? jag är rädd och tycker det skall bli svårt att komma tillrätta igen. Jag berättade också för han att jag knappt hunnit med att förstå vad det är som har hänt med mig. Han lugnade ner mig och förklarade för mig att det är väldigt normalt. Vi bestämde att det skall få ta sin tid och jag skall få gå hos en kurator på Onkologen. Jag tyckte det var en väldigt bra idé. Bara för att min cellgiftsbehandling är klar nu betyder det inte att jag helt plötsligt står där och är helt återställd. Min kropp har fått ta stryk, jag är svag och orkar inte lika mycket som jag gjorde innan. Jag blir ofta väldigt trött och får huvudvärk. Detta beror mycket på mina blodvärden. Jag har i dag ett blodvärde på 113, det värdet låg på 140 dagen innan jag fick mitt första cellgift. Så jag har alltså mindra blod i kroppen och det gör mig trött. Även många andra värden i blodet är väldigt låga och dom kommer så småningom att bli bra igen, men det tar sin tid. Sen har vi det psykiska, jag behöver bearbeta hela situationen och bli säker på min situation igen.

Min största oro nu är att cancer kommer tillbaks och sprider sig. Jag har en väldigt bra prognos och läkarna förklarar för mig att jag är frisk idag. Vad som helst kan hända och det är ingen läkare som kan garantera att jag förblir frisk, cancern kan alltid komma tillbaks i min kropp igen. Jag själv måste sakta men säkert försöka leva med detta och det är även där kuratorn kommer in i bilden.
Annars kommer läkarna ha koll på mig regelbundet där blodprover tas och undersökningar görs. Några röntgen undersökningar görs inte på mig fören läkarna misstänker att något är fel. Usch vill inte ens tänka på det..........

Viktökning: Innan jag blev sjuk var jag tränad och hade en väldigt bra kondition. Jag vägde då 55 kg och mina muskler satt på plats, om ni väntar 2 sekunder skall jag ställa mig på vågen nu... KOMMER STRAX!!!..... 61 kg och min kropp är helt förändrad. Att gå upp 6 kg är inte mycket och jag är fortfarande en normalbyggd tjej. Men jag är väldigt påverkad av medicinerna jag har ätit och har samlat på mig mycket vätska. Jag kan väl erkänna att jag tuggat till mig en hel del själv:). Nu är det slut med det, så fort jag piggnar till igen skall jag fixa till kilona och bygga upp min kropp igen. Längtar tills jag får min puls att gå igång igen, vara andfådd och känna hur svetten rinner:)))))).

Jag har ju arbetat och bott i Österrike eller på Jachten i många år. Nu har jag flyttat hem till Sverige och jag kommer vara sjukskriven ett bra tag till för att komma i kapp livet. Var och när jag kommer att arbeta igen får jag ta lite senare. Nu är det JAG so gäller.

Framöver kommer det hända en del saker till: jag kommer den 1 oktober börja äta hormontabletterna Nolvadex i 5 år. För att hindra återfall av bröstcancersjukdomen. Biverkningarna kring dessa tabletter är väldigt varierande. Symtomerna liknar övergångsbesvär, exempelvis värmevallningar, svettningar och humörpåverkan. Jag är positiv till tabletterna och hoppas att dom inte påverkar mig för mycket. Jag har bestämt mig för att äta hormontabletterna i alla 5 åren, sen får jag se hur jag mår av dom och hur framtiden ser ut.

Jag har nu även blivet remitterad till Plastik Avdelningen på UMAS. Redan till jul så är det planerat att dom skall operera bort mitt högra bröst. Jag blev jätte glad för det betyder att det är snart. Jag skall bara hinna hämta mig lite sen sätter dom igång att ställa mig till rätta igen. Ni förstår inte hur jag drömmer om att en vacker dag få ett par bröst igen som inte kan ge mig cancer.

Det är många som har undrat om jag kommer att sluta skriva nu när det värsta är över. Jag kommer naturligtvis inte sluta skriva till er. Detta är inte över än, jag har säkert en hel del faser att gå igenom innan jag känner mig helt fri. Jag kommer fortsätta skriva tills den dagen jag känner att jag har gått vidare och mina operationer är klara. Så vi ses i morgon igen...

Mys söndag för mig med 1 års kallas för tvillingana!! Idag blir det massa bebis skoj....