torsdag, augusti 13, 2009

8 dagar kvar.


Hej hej på Er! Idag är det 8 dagar kvar tills jag får min sista cellgiftsbehandling. Jag fattar inte 8 dagar kvar sen skall jag bara må dåligt en gång till sen är det äntligen över. Jag räknar till och med ner hur många timmar det är kvar för mig att leva i denna glasbubbla. När jag är klar med cellgiftsbehandlingen är min resa inte över. Jag har kommit en bra bit på vägen och klarat av något så stort som operationer och cellgiftsbehanldlingar men jag har mer kvar. Jag kommer efter behandlingen att äta hormontabletterna Nolvadex i 5 år. De flesta bröstcancer stimuleras av kvinnliga könshormoner, framför allt östrogen. Genom att blockera östrogenets effekt på tumören med antiöstrogen, t.ex. Nolvadex, kan man bromsa eller hindra återfall av bröstcancersjukdomen. Detta betyder att jag kan få biverkningar som liknar övergångsbesvär. Är det någon av er som har erfarenhet av denna behandling får ni gärna skriva och berätta om hur ni har känt av biverkningarna.

Jag har tagit ett beslut att även operera bort mitt högra bröst. Detta på grund av att cancern kan komma tillbaks i andra bröstet. Detta är något jag själv får bestämma men visste redan från allra första början att jag även en dag ville ta bort mitt andra bröst. Före denna operation kommer dom att röntga hela min kropp för att se så cancern är helt borta. Jag vet inte riktigt när dom kommer att göra denna operationen men antagligen så fort jag har piggnat till efter cellgifterna. Efter eller undertiden detta ingreppet görs kommer jag att genomgå en plastikoperation där läkare kommer att ge mig ett par helt nya bröst. Jag vet inte idag på vilket sätt detta kommer att utföras. Det är något som jag tillsammans med läkarna kommer att ta tag i när jag har kommit på benen igen. Så som ni kanske förstår så har jag en lång väg kvar men jag har ändå klarat av det värsta hittills och det är jag så fruktansvärt glad över. Jag känner mig trött i huvudet efter allt jag har fått gå igenom och längtar tills detta fruktansvärda "vasalopp" är över. Jag längtar tills jag sitter i min nya lägenhet och inte behöver oroa mig för hur dålig jag skall bli av cellgifterna. Jag längtar efter friheten och jag vet att den snart är här hos mig igen:)))))))))).

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tjingeling på dig,
Oj så skönt att du nu kan räkna ner på allvar, 8 dagar - det är ingenting och jag kan nästan lova dig att när du går dit för din sista behandling så känns det bara "lätt", en oerhört befriande känsla som är svår att beskriva... Man trodde aldrig man skulle komma dit.
Men som sagt snart är du där och cellgiftsskitet är över - tjohooooo! Ja bubblan lär nog spricka, när man får cellgifter (iaf för mig) så är man bara så fokuserad på att klara det, ta en dag i taget och försöka vara så pigg som kroppen vill tillåta och sen är det bara över.
Dock var det efter mina cellgifter som psyket fick sig en rejäl törn och jag tog då hjälp av en kurator/psykolog och det rek. jag med varmt hjärta - men man ska själv vilja det. Jag har inte fått äta antihormoner då min bröstcancer var icke hormonkänslig utan jag strålades i fem veckor efter mitt cellgift... så tyvärr kan jag ej ge dig några råd.

Ska dock genomgå operation och få nytt bröst om cirka 3 veckor, vilket känns underbart om än man är väldigt nervös.

Ta hand om dig!! // M

Sandra Nilsson sa...

Hej Pernilla!
Pappa berättade för mig att du bloggade så jag tänkte bara kika in och säga hej! Har suttit och läst nu i en timme och vill bara önska dig all lycka och fortsätt att kämpa! Kramar från "kusin" Sandra!

Anonym sa...

Nu vill jag se stenar 7,6,5,4,3,2,1,MÅL.
Förstår att det är mycket kvar, men hur vi än gör som människor, måste vi ju få ha våra delmål och detta är väl ett av dom, kramar från Lena L
YOU ARE ONE OF THE ONLY

evamargareta sa...

Hej. Till mig sa de att håret brukar börja växa ut INNAN sista behandlingen... Så det är nog det som kommer, ett stort tjockt hårsvall. Lycka till, Pernilla! Jag har min fjärde kur, av sex, samma dag som du får din sista.
Lycka till och tack för din fina blogg.
//Eva

Kristina sa...

Ett MYCKET klokt beslut att operera bort det andra bröstet också! Då har du gjort allt du kan. Det kommer att bli jättebra!

Skicka en kommentar