
OBS! Det är inte jag på bilden, den föreställer den dumma kvinnan.
Ajjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj fy fy fy fy fy vad det gör ont överallt. Idag har jag inga krafter kvar. Smakar inte maten jag äter och vattnet smakar blod. Jag är jätte negativ och orkar inte ens svara på vanliga enkla vardagsfrågor som tex: -När skall vi äta? det blir för mycket för mig och jag orkar inte med att ta beslut.
Efter lunch satte vi oss i bilen och körde en runda. Att få komma ut och se något annat känns skönt dessa jobbiga dagar. Jag drog på mig min gråa sommarklänning och en schal. En dag som i dag orkar jag inte dölja min sjukdom utan vill bara ut i friska luften. Jag kan väl hålla med om att min sjukdom lös runt omkring mig och känslan av människors blickar blev allt tydligare. Men blickarna brukar vara ok förutom idag. Damen som la extra märke till mig kunde inte slita blicken ifrån mig och hon tittade på ett sätt så jag blev väldigt ledsen och arg. Hur kan man som vuxen kvinna stå och kolla ner en annan kvinna utan hår och som det för det första lyser cancer om.
När vi lite senare gick till bilen kom hon strax bakom mig, jag ville bara säga något dumt till henne men jag hade nog tryckt henne så långt ner i skorna så hon aldrig hade kunnat ta sig upp igen. Hade jag inte mått som jag gör nu hade jag nog inte reagerat som jag gjorde. Vissa människor har inte kommit så långt med sig själv, jag är väldigt glad att jag har kommit längre!!.....
2 kommentarer:
Hej!
Sitter i "samma båt" som du, fick min tredje Taxotere behandling i tisdags förra veckan. Ska nu få tre sk. FEC behandlingar. Vill bara ge dig ett tips som i allafall har hjälp mig mot skelettvärken. Försök att röra på dig så mycket som möjligt, jag vet att det inte är helt lätt men för mig har det i allafall blivit mycket bättre. Kämpa på!!!
Mvh Anna, 34år
du kommer att klara även denna vecka, både med blickar o utan blickar från alla dina medmänniskor, vissa av oss är totalt oförstående till vad vi ser och det är därför du kan vara stolt som har kommit "längre" som du säger. Men du fick iallafall en fin bild på henne, kanske hon läser din blogg o känner igen sig. Då gör det inget att du inte sa något till henne, bilder gör mer än ord,hahahaha. Jag hoppas att biverkningarna snart ger med sig, så du kan börja tänka på den SISTA behandlingen, sen vill vi alla att detta ska vara ett minne blott, kramar från Lena
Skicka en kommentar