Sommaren 2007 befann jag mig här på min arbetsplats på den Privatägda Jachten i medelhavet. Kapten över mig själv och min egen kropp. Livet lekte och jag var lycklig. Då visste jag inte att cancern knackade på min rygg.
Detta är jätte jobbigt. Idag är biverkningarna värre än dom var igår. Jag är så svag och har fortfarande så ont i min kropp. Värken går inte bort med alvedon och smärtan är precis som en rejäl influensa. Jag har ont i munnen och det är jobbigt att tugga maten. Jag har pratat med onkologen idag och skall komma in i morgon för att kolla mitt blod. Det är obehagligt att vara så här svag och biverkningarna gör mig nervös för vad som kan hända med min kropp. Jag kan äta men det smakar ingenting och min kropp befinner sig bara liggandes i soffan eller i sängen. Denna sista tiden i behandlingen kommer bli riktigt jobbig. Jag känner att någonstans där bak sitter tårarna, dom har inte visat sig än men dom är på väg. Det känns som om jag inte har något kvar, inget att hämta och inget att komma med. Det är svårt att förklara men vägen tillbaks känns overklig. Kommer jag någonsin bli Pillan igen, har jag försvunnit :(((((((
2 kommentarer:
Fina fina Pillan... du är Pillan mer än någonsin, och ja, du kommer vara tillbaka i balans så småningom... glöm inte att det är okej att vara ledsen. Det som sker dig är ingenting som ingår i livet och som vi fått en manual för att klara av. Ut med sorgen, rädslan och smärtan... Pusssssss!/F
DU kommmer alltid vara Pillan. Men efter detta kommer du ha mer erfarenhet om vad livet är och hur skört det kan vara mer än någon annan som inte gått igenom det du går igenom.
Du har biverkningar nu och känner dig svag, snart är du starkare. Behandlingarna ska ju ändå göra dig starkare i slutändan och få dig bli av med det som gör dig svag nu. Så tänk på vad du gör om ett år. Drömm iväg!!
KRamar!!
Skicka en kommentar