Jag har tänkt på detta så många gånger och jag vågar knappt berätta för er att jag håller med. När jag fick reda på att jag har cancer så la jag en stor del av mitt liv till bloggarnas liv. Då hade jag inte börjat med min egen blogg utan läste alla andras bloggar. Bloggarna jag läste handlade bara om människor som har fått en dödlig sjukdom, precis så som jag. Jag läste allt! Jag ägnade många timmar och många tårar varje dag åt detta. Det var på något sett mitt nya liv och jag var nästan lite besatt av dessa bloggar. Alla bloggar som var mer dramatiska än andra intresserade mig mer. Man kan säga att de bloggar där döden var närmast gick jag alltid först in och läste på. VARFÖR..... jo kanske på grund av att jag själv har en dödlig sjukdom. MEN! Ni andra som inte är sjuka, VARFÖR läser ni något som är så tragiskt och hemskt. Är det som en bra och spännande film, där ni bara väntar på slutet???????
Slutet i alla dessa bloggar kan bli väldigt olika. Lyckligt eller Olyckligt. Men varför vill vi ha det dramatiska, där cellgift är bättre att läsa om än alvedon.
Varje dag läser jag Vimmelmammans blogg, som så många andra. Dramatiskt har den varit men nu är det lycka och glädje. Hoppas nu hon förblir frisk, det är hon mer än värd efter hårt kämpande. Denna blogg är väldigt stor och hon har många läsare. Jag skrev detta inlägg på grund av att jag läste Vimmelmammans blogg idag där hon skriver om en kommentar hon fick igår från en tjej. Det är en tuff kommentar denna tjejen skriver och jag förstår Vimmelmammans reaktion. Är det verkligen så att man som på förstasidan på Kvällsposten vill att bloggen skall vara dramatisk??????????????? Klicka här och gå ner till den 8:e kommentaren från Sofie.
Jag tror däremot att ni läser för att inse hur bra ni har det. Livet kan ju faktiskt vända när som hälst. Jag tror det är väldigt viktigt i dagens samhälle att kunna stoppa upp och få tänka efter. Livet har en dag sitt slut, men tills dess skall vi på alla sätt vi bara kan ta vara på den.
Ha en fin lördag (Idag kändes det som om jag vaknade upp från en mardröm. Känner mig mycket bättre:)))))))) Jippi Jippi Jippi)
12 kommentarer:
Hej! Så skönt höra att du börjat återfå lite härligare känsla i kroppen.
Minns själv hur det var och man hade ju fasiken ont ända ut i yttersta hudlagret - fy fan rent ut sagt men snart har du klarat din tuffa resa - fantastiskt!!
Läser det du skriver om det här med bloggar och jag instämmer, jag var helt borta från bloggarnas värld innan jag fick min diagnos men när jag fick den så törstade jag efter att få läsa... man vill veta allt och jag förstår varför man gör det. Det är ju något som drabbar en - en livshotande sjukdom som vänder upp och ner på allt.
Men ja jag undrar också, varför läser dom andra? Egentligen? Kanske för att dom har en närstående, en vän, en ja vad som helst som oxå är drabbad och vill insupa mera kunskap.. eller är det som du säger - man vill inse hur frisk och bra man har det!!! Twisted!!!
Hoppas du kan njuta av helgen.
// M
så är det nog. skadeglädje är den sanna glädjen
Hej Pernilla!
Jag har läst din blogg från första början men aldrig kommenterat.
Jag läser din blogg för jag tycker att du är en otroligt stark person som orkar & vill berätta hur du har det med denna skit sjukdom.
Jag är ett par år äldre än dig och tycker det är frukansvärt att den hemska sjukdom även drabbar yngre.
Min mamma har också blivit behandlad för bröstcancer.
Jag kommer att fortsätta besöka din blogg varje dag & jag önskar dig all lycka & styrka för du kommer att fixa detta!
Många styrke kramar från Maria
Jag hittade till din blogg via intervjen med dig i någon tidning tror jag, och har själv förlorat min pappa i cancer för ett halv år sedan. Han pratade inte så mycket om hur han mådde när han fick cellgifter så genom att läsa hos dig så förstår jag processen bättre. Ett slags stöd i sorgen,du är en kämpe som det kommer att gå bra för;)KRAM
Jag är, så vitt jag vet, frisk. Men jag har en nära kompis som har spridd bröstcancer och hon vill inte alls prata cancer. Det är guld att kunna få kunskap om vad som händer henne i alla behandlingar som beskrivs av dig. Därför läser jag din blogg.
Hos dig och vimmelmamman har jag hittat värdefull information om bemötande och om vad jag kan tänka på i min kontakt med henne. Hon har inte alls velat prata sjukdom vilket jag via er nu kan förstå.
Jag tror att när du tillfrisknat så är mitt intresse för din blogg över. Jag är en av dem som bara läser pga cancern. Och då menar jag naturligtvis inget illa. Jag är väldigt tacksam för att du delar med dig. För mig har det varit/är det guld!
Hälsningar
Karin
Jag läser också bara för att du skriver om din cancer. Jag förstår "sofie" och som du skriver, du är "likadan".
Hej vännen! Ja anledningen till att jag läser vet du redan, men det du kanske inte vet är att jag följer dig varje dag även nu när jag blivit "friskförklarad".. Du har fastnat i mitt hjärta och jag är så faschinerad av din styrka och livsglädje trots din sjukdom.
Blir så glad när jag läser att du mår bättre!
Kramar i massor Jeanette.
Och Pernilla, bilden på dig är jättefin! =)
Hej Pernilla,
Jag har börjat läsa din blogg efter att en barndomsvän till mig gick bort i cancer i våras. Det gick 12 veckor från diagnosen till han gick bort. Han blogga varje dag och hur han mådde och vad han ville ha sagt till alla. Min väns fru bloggar fortfarande och det har hjälpt oss alla att få bearbeta vår sorg tillsammans. När han gick bort tappa jag tron på gud och på livet. Att läsa din blogg ger mig en framtidstro och det finns många bra år även efter cancern. Önskar dig lycka till med din nya lägenhet och hoppas att få höra om dig även när du är friskförklarad!
Hilsen Catinca
Ja varför läser man om en annan människas trauma? För min del så har jag haft anhöriga som inte klarat cancern. En svåger fick bröstcancer och han klarade det men blev drabbad av als (antagligen) men cancern hade maskerat den. Nyligen fick en väninna bröstcancer diagnos och hon har ännu inte fått mer än diagnosen och tack vare dej så får man en insikt i hur det kan bli för henne. Tack för att du orkar att dela med dej och många varma tankar till dej att du får en friskförklaring. Kramar ee
Hej Pillan, jag följer och läser din blogg för att jag känner dig! Och något som är intressant är att du berättar hur din behandling går till och vad som händer med dig rent fysiskt men också inom dig som psykiskt.
Detta berör oerhört!!
För en del år sedan fick en klasskamrat jag inte kände värst bra canser. Jag tog kontakt med honom för att jag ville visa att jag tänkte på honom. Jag började besöka honom och har nu följt honom sen då han var som sämst till idag när han är frisk och pluggat klart på KTH. Han sitter i rullstol idag. Han fick mig att inse mycket om livet och att ta vara på det här och nu.
Jag lyssnar även på vad du säger och ger insikter till vad jag har nu vilket kan vända när som helst.
Jag hoppas verkligen vi ses snart Pillan, jag tänker på dig väldigt mycket!!
Stor varm kram, Sara
Pernilla,
jag hittade din blogg när jag väntade på svar på en biopsi. Googlade runt och ville läsa allt om bröstcancer för att vara förberedd om biopsin visade att jag hade bröstcancer. Det var en vecka av ångest. Tack och lov visade biopsin att det var en ofarlig bindvävsknut, men jag ska operera bort den ändå.
Din blogg har fänglsat mig. Du har sån styrka och jag vet inte om jag hade haft samma kraft att klara en sån behandling som du genomgår. Nu läser jag din blogg för att jag vill följa ditt tillfrisknande. Du är enorm tjejen!
Pernilla underbara människa!
Jag har inte riktigt tänkt på vilket oerhört stöd du faktiskt är för alla här ute som på olika sätt berörs av cancer!
Själv läser jag din blogg helt enkelt för att veta hur du har det, hur du mår och hur det går.
Du är och har alltid varit en av de tuffaste och starkaste och roligaste tjejer jag känner, och jag tycker det är fantastiskt att du trots all smärta och alla motgångar ändå lyckas vara så positiv och stark!
Fortsätt så!
Tänker på dej.
Kram! /emma från anton.
Skicka en kommentar