Långt kort rakat!!

Idag stod jag en lång stund framför spegeln och bara tittade på min spegelbild. Jag känner inte igen mig själv längre. Allt är förändrat, inte bara det att håret är borta utan hela jag har kroppsligt förändrats. Jag har inte benen under armarna eller näsan i pannan, men jag tror medicinen jag tar och även cellgiften gör att jag samlar på mig vätska. Jag är liksom rund som en boll och kan inte längre se den Pernilla i spegeln som fanns där innan. Givetvis är jag samma person, kanske lite klokare och lite mer livserfaren efter de senaste halvåret. Jag satt idag och kollade igenom mitt fotoalbum i datorn och hittade några foton som är tagna under ett par veckors mellanrum. Inte konstigt att jag inte vet vem jag är när jag tittar mig i spegeln. Från att ha haft långt brunt hår i januari månad, åkte håret av innan min bröstoperation och då blev det blont. Nu sitter jag här och har varken brunt blont kort eller långt hår. Jag har inget hår alls:(. Ibland känner jag mig fin men oftast känner jag mig utanför. Jag gömmer mig gärna bakom peruker eller shalar för att folk inte skall se hur jag egentligen ser ut just nu!!
Men en dag kommer den nya Pernilla ut och det skall bli fruktansvärt spännande. Hur kommer jag att se ut och kommer jag att trivas i kort hår. Den stora fotboll som har trängt in i min kropp kommer så småning om även tacka för sig när cellgiftsbehandlingarna är klara. I grund och botten bryr jag mig inte ett dugg. För mig är det viktigast att jag förblir frisk och kan fortsätta leva mitt liv. Cellgifterna och all medicin kan göra vad dom vill med mig bara dom rensar bort allt det onda i min kropp.


I St.Anton bara några dagar innan jag fick reda på att jag hade bröstcancer.


I Västrahamnen bara några dagar efter min bröstoperation.


Jag idag i min egen lilla värld.