Kastar saker!

Sedan några dagar tillbaks har jag börjat gå ut och gå en timme på morgonen och en timme på kvällen. Dagarna när jag är sjuk finns det inte en chans att jag överhuvudtaget skulle orka röra på mig. Jag mår bättre nu och alla biverkningar förutom torra slemmhinnor och trötthet har försvunnit.

Idag har jag börjat rensa ut och kolla igenom alla mina saker jag har samlat på mig under mina 30 år. Jag får min lägenhet den 1 september och vill tills dess i lugn och ro fixa och dona bland alla mina saker, så att flytten blir så enkel så möjlig. Det innebär kasta saker och kläder jag verkligen inte behöver. Titta vad jag hittar bland alla mina saker, P-piller!! Jag har inte ätit P-piller i så många år men dessa tabletter har ändå blivet lagrade i min kropp. Jag mår dåligt när jag tittar på förpackningen. Jag vet att dessa tabletter idag är livsfarligt för mig på grund av att min tumör var hormonbetingad. Dom skall kastas och det väldigt långt ifrån mig. När jag går igenom mina saker kommer jag faktiskt på att jag ändå inte har så mycket jag behöver kasta. Jag är bra på att sortera, städa upp och rensa ut gammalt skit.

Jag hittar även dessa roliga saker som vi kvinnor är bra kompisar med. Men jag tvivlar lite på om jag skall kasta det eller ej. Just nu behöver jag ju verkligen inte dessa produkter. Får om jag får bestämma så önskar jag att bara håret på huvudet växer tillbaks när jag blir frisk. Man kan ju alltid få drömma om det;). Ni kan inte förstå hur jag längtar tills mitt hår på huvudet börjar växa igen. Det börjar bli väldigt påfrestande

Jag hittade även mina älsklings skidglasögon bland alla mina saker. Jag köpte dom i St.Anton bara några dagar innan jag fick reda på att jag hade cancer. Jag luktar på dom och drömmer mig bort ett tag. Jag längtar så tills vintern kommer och jag kan få åka ner till alperna och sätta på mig mina skidkläder och återse dom underbara bergen igen. Inte minst få träffa alla mina vänner igen och känna snö flingorna falla mot mina kinder medans jag tar mig ner från de vita bergen. För semester blir det och den ser jag mer än väl fram emot.

Bland allt rensande och kastande fick jag snabbt slänga mig i bilen för att åka till Vårdcentralen i Oxie. I dag var det dax att lägga om Picc-linen igen. Vår Vårdcentral är precis ny renoverad och det känns inte alls som ett sjukhus. Det är fint och luktar liksom vanligt. Man får inte någon jobbig känsla när man går in där. På grund av smitto risken så behöver jag inte sitta i det vanliga väntrummet utan får sitta lite avlägset för att inte riskera att bli sjuk. När jag passerar väntrummet håller jag andan för alla sjuka barn som sitter och snörvlar och hostar. Här är det ingen som skall komma och smitta mig, jag har inte tid att vara mer sjuk. Jag skall klara det upplagda cellgift schemat för den 14 augusti skall detta vara över.