Framtiden!

Älskar det svenska landskapet.

Hej alla glada och givetvis alla ni som är mindra glada! Idag gick allt jätte bra på sjukhuset, mina blodvärden såg fina ut och det efter bara 12 dagar sedan 2 cellgiftsbehandlingen. Jag älskar min starka kropp och är så glad att jag göder den med bra och nyttig mat och givetvis att jag har tagit bra hand om den i många år. Jag känner mig faktiskt ganska pigg och känner för att hitta på massa saker igen. Därför är det så himla kul att min bror har kommit hem igen och skall stanna under sommaren. Så nu har jag någon som sysselsätter mig dagarna långa och det är så skönt med lite sällskap.

Jag har även börjat tänka väldigt mycket på framtiden och var jag vill ta vägen när jag blir frisk igen. I Österrike har jag bott i många år, jag har min skidåkning där, arbete och givetvis alla mina vänner. Jag känner att St.Anton är en stor del av mitt hjärta men har börjat förstå nu efter att jag blivet sjuk att Sverige nog ända är mitt riktiga hem. Det är här jag känner den största tryggheten, jag har min älskade familj här och mina underbara vänner som finns där för mig alltid. Jag minns så väl när jag låg på sjukhussängen i Österrike och vände mig i ångest och förtvivlan när jag fick reda på att jag har cancer. Läkarna ville så fort börja undersöka mig och se hur långt cancern hade spritt sig men jag vägrade att någon överhuvudtaget skulle ta på mig. Jag kände mig så fruktansvärt ensam, utan mina föräldrar, utan mitt eget språk, utan den svenska mentaliteten, utan förståelse för hur allvarit det egentligen var ville jag bara hem till mamma och mitt älskade land SVERIGE. Jag tycker det bevisar rätt mycket, det bevisar att jag känner mig mest hemma här och trygghet är viktigare än något annat. Så jag har bestämt mig nu att Sverige har blivet mitt nya hem igen. Jag ser jätte mycket fram emot att börja planera mitt liv här hemma och har redan börjat kolla lite smått på lägenhet. Jag var faktiskt på en visning i går och även om det kanske blir 100 visningar till så hittar jag en dag den rätta lägenheten för mig. Men förstår ni så härligt det är att kunna planera lite för framtiden igen, det kunde jag inte göra i mars månad för då visste jag inte hur allvarligt sjuk jag egentligen var och om jag överhuvudtaget skulle överleva denna sjukdomen. Men en dag har jag en vanlig vardag igen utan sjukhus, blodprover, cellgiftsbehandlingar operationer ja allt detta helvete och jag längtar så. Österrike kommer alltid stå mig väldigt nära hjärtat och min lediga tid kommer jag förståss att tillbringa i alperna.