Live från min 3:e cellgiftsbehandling!

Mina blodvärden hade stigit lite under natten så nu är 3:e behandlingen avklarad. Detta brevet skrev jag till en tjej som vill veta lite mer om hur livet ser ut när man har cancer. Jag tänkte dela med mig av detta brev och hoppas att ni kan försöka leva er in i hur en dag på cytostatika motagningen kan se ut. Brevet skrevs idag under tiden jag fick min behandling. Vi kallar denna tjejen för L

Hej L!
Tänkte ta med dig på cytostatika mottagningen på onkologiska kliniken i Malmö idag 120609. Här finns Internet på avdelningen så därför passar jag på att ge dig en liten ”live” berättelse hur mitt liv ser ut för tillfället. Klockan är nu 14.00 och jag har fått en säng för att kunna vila samtidigt som jag får min behandling. Man kan även få sin behandling sittande i ett av tv rummen här på avdelningen eller i ett läsrum. Men jag vill alltid ha en säng för min sista insprutning av cytostatika behandlingen gör att jag känner mig lite konstig. Att komma in på en avdelning som denna gör att man direkt får ont i magen och känner sig svag. Här är svårt sjuka människor runt omkring mig och döden surrar liksom runt i luften här inne. Redan igår började jag känna mig hängig och ångesten kom lite smått tillbaks igen. Detta är så himla jobbigt, men alla vi som ligger här vet om att det hjälper oss att få leva vidare.


Nu ligger jag här i sjukhussängen. Jag har fått en säng i det ”stora rummet”. Här står 8 sjukhussängar och i mitten står ett stort runt bord där sjuksköterskorna jobbar ifrån. Just nu är jag här själv men snart kommer alla sängarna vara fyllda med sjuka människor som skall få cellgift. Min bror sitter bredvid mig, min mamma kunde tyvärr inte följa med idag. Annars brukar hon alltid vara vid min sida. Men det känns jätte bra med brossan, vi står varandra jätte nära. Sist jag var här och fick min 2:a cellgiftsbehandling berättar mamma för mig att min pappa hade legat i rummet vid sidan om när han var svårt sjuk i hjärntumör. Det känns helt sjukt att jag nu ligger här och tårarna kommer direkt när jag börjar tänka på hur det slutade för honom. Men jag känner mig så nära han här på avdelningen, det är som han sitter och tittar på mig i en stol bredvid min säng.

Nu är sängarna fyllda med cancerpatienter och det vimlar av sjuksköterskor här. Detta börjar bli riktigt jobbigt. Jag orkar inte med denna miljön och känner mig yr. Snart kommer min sjuksköterska med mina cellgifter……………. : (((((.


Jag har precis fått byta rum. Det blev för mycket för mig att ligga bland alla andra. För ett tag sedan började jag må jätte dåligt och började gråta av den psykiska påfrestningen. Jag har sett sjukhus och cancer hela mitt liv och orkar inte se mer än vad jag behöver just nu. Det blev helt enkelt för mycket med 7 främmande cancerpatienter runt omkring mig. Det värsta var även att jag var ju givetvis yngst och skalligast. Shit vad jag kände mig sjuk och allvaret steg för varje minut som gick. Nu har jag fått ett rum för mig själv där jag inte behöver se allt annat som pågår runt omkring mig. Helatiden surrar liksom döden omkring i luften här inne på Cytostatika mottagningen. Det bästa är att dom tar så bra hand om mig här, det är så rörande. Nu känns allt lite bättre igen så nu kör vi igång.

Ja L nu har min sjuksköterska spolat igenom min Picc-line, det är där jag får mitt cellgift ifrån. En slang som går in genom min arm och in i mitt hjärta. Hon ger mig även en dos cortison och en dos mot illamåendet. Hon kopplar nu in det första cellgiftet av 2 som jag skall få idag. Påsen med dropp jag får är lika röd som hallonsaft och gör mig kräkfärdig av bara synen. Nu ser jag hur det sakta börjar droppa in i mig. Nu finns det ingen återvändo, nu vet jag att giftet om bara några timmar gör att jag blir så himla sjuk. Men jag vet att det kommer att göra mig frisk och det är ett under att de har forskat fram dessa mediciner till oss. Jag är så glad och tacksam till all forskning inom bröstcancer, den gör så jag förhoppningsvis snart kan börja leva mitt liv igen.


Jag börjar redan nu känna mig konstig och illamåendet bankar redan på dörren. Jag får lägga ifrån mig datorn ibland för att vila lite och prata lite med min sjuksköterska. Ja just det! det har jag glömt att berätta för dig! Jag har alltid samma sjuksköterska som tar hand om mig under denna tid jag är inskriven på onkologen. Hon heter E och är helt fantastisk, lite som en extra mamma. Påsen med den röda hallonsaften är nu halvvägs tum och sammanlagt tar hela behandlingen 2 1/5 timme. Det är en jäkla rullians här på avdelningen, vi är inte få som lider av dessa hemska cancersjukdomar. Men personalen är så härliga och avdelningen är lite extra fint inredd. Man kan säga att de gör allt för att det skall bli till en fin stund när man är här.



Så då var påsen tom och nu kommer det värsta, du ser den stora sprutan på bilden. Den skall E nu sakta spruta in i mig och jag kan känna hur cellgiftet går rakt igenom halsen och upp i huvudet. Det börjar spänna till i huvudet. Det sticker i pannan och ögonen och en hemsk smak i munnen kommer fram. Men jag försöker att hindra symtomerna lite genom att stoppa hela munnen full med Fishermans Friend. E och brossan får också en Fishermans Friend. E sitter hela tiden bredvid mig och tar så bra hand om mig. Nu sprutar hon in det sista och jag är klar med behandlingen JIPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPI JIPPPPPPPPPPPPPPPPPPPPI JOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO nu är jag halvvägs. Nu har jag klarat av 3 behandlingar och nu har jag bara 3 kvar L. Jag är väldigt glad nu men jag vet att jag har en tuff tid framför mig.


Tack älskade mamma för den fina mössan du har gjort till mig. Du är världens bästa vän och världens bästa mamma. Jag hade aldrig klarat detta utan dig. Love You

Nu skall bara min Picc-Line tvättas och läggas om sen kan jag gå hem. Jag hoppas att du fick en liten inblick i hur cancer livet kan se ut. Jag mår piss redan nu och vill bara hem till soffan sängen och min TV. Nu sätter det snart igång på riktigt och den närmast veckan kommer bli så fruktansvärt jobbig och tråkig. Men jag gör allt för att bli frisk för jag vill inte dö.

Ha en fin helg L + alla blogg läsare
Varma hälsningar Pernilla