Herr dr!

Då var ytterligare en dag på sjukhuset avverkad. Att komma till cytostatika mottagningen igen gör att alla minnena från att må dåligt kommer fram igen. När vi kom dit satte vi oss vid det lilla fikabordet och drak ett glas saft och åt en liten kaka från det fina kakfatet som alltid står där. Av min förvåning satt där en tjej i min ålder vid bordet. Det är sällan jag ser unga tjejer eller killar där. Jag la märke till hennes picc-line och förstod att hon också går igenom samma som jag. Jag kollade snabbt på henne och såg att hon fortfarande hade sitt hår kvar. Jag ville så gärna fråga henne hur hon mådde eller bara byta ett par snabba ord. Men jag vågade inte. Hon kanske inte ville prata med mig om sin sjukdom och det kan man ju förstå. Alla blottar inte sina liv så som jag gör. Men efter ett tag säger tjejen grattis i efterskott och då förstod jag att hon läser min blogg. Vi pratade lite och hon berättade att hon skulle snart få sin första cellgiftsbehandling. Jag kände direkt igen den nervositeten hon har just nu. Tjejen på cytostatikamottagningen - Om du läser detta så önskar jag dig all kraft och styrka inför din första behandling. Tack för att du började prata.

Mötet med Herr dr gick bra. Han frågade hur jag mådde och hur jag tyckte det hade gått tills nu. Han berättade även att de 3 sista behandlingarna med Taxotere kommer göra mig jätte trött. Han förklarar tröttheten som väldigt påfrestande och jag kommer även få väldigt ont i kroppen. Men han lovade mig att jag inte skulle må illa:)))))). Det är många av er som har frågat varför jag byter cellgift efter halva tiden. Jag frågade idag och det beror på att jag är så ung. Normalt får en kvinna med spridning av bröstcancer samma cellgift. Denna behandling är tuffare men dom har sett att den ger ett bra resultat. Så jag tackar ytterligare för den fantastiska forskning som gör att jag kan få leva vidare.

Jag ställde även denna gången frågan - I procent hur stor är risken att jag får leva vidare???
Den frågan går inte att svara på. Alla är vi olika och alla kroppar fungerar olika. Man kan inte i procent förklara hur min framtid ser ut. Men procent är ju det ända man hör på TV och läser om när det gäller cancer. Jag förstår läkaren och skall med tiden försöka sluta tänka på den jätte jobbiga frågan. Herr dr så i alla fall att mina utsikter ser bra ut. Tumören var inte stor, den var hormonkänslig och med ingen spridning till lymfkörtlarna blir prognosen ännu bättre. Dessutom genomgår jag nu cellgiftsbehandling som ytterligare förminskar risken för återfall. När sen mina cellgiftsbehandlingar är klara skall jag i fem år få Antihormonbehandling eftersom tumören var hormonkänslig. Det ända riktigt negativt med min tumör är att den var väldigt aggresiv ( en 3:a). Så med en ovisshet hur min framtid kommer att se ut, skall jag försöka så gott jag kan att se mig själv som helt frisk när detta är över. Men det blir ett nytt kapitel i mitt liv. Att en dag försöka komma ifrån allt detta kommer att ta tid. Jag kommer att jobba med mig själv så att jag en vacker dag inte behöver se min egen spegelbild och tänka på CANCER.

Efter sjukhusbesöket åkte vi till en Jakt butik på landet. En helt underbar lite krullig hund sprang omkring där inne. Jag bara älskar deras kläder och hittade en jätte fin höst och vinter jacka. Men jag skall tänka över det några dagar, inga förhastade inköp!

Idag får Therese sin 3 cellgiftsbehandling.... go go go go Therese du är så duktig. Kämpa på!
Hej så länge