Dag 5 med cellgift.

Jag har berättat för Er innan hur jag hela tiden försöker klättra upp för den långa stegen jag väldigt ofta trillar ner från under denna jobbiga tid sedan jag fått reda på att jag har cancer. När jag är längst uppe på toppen av denna stegen händer det oftast att jag faller ner efter ett tag och måste kämpa mig ända upp igen för att få tillbaks den styrkan som jag har inom mig. Från att ligga där nedanför stegen rysande av ångest, med en rädsla som inte går att beskriva, tar jag mig sakta men säkert upp igen. Förra veckan innan jag fick min Picc-line insatt och min första cell gifts behandling var jag med min styrka på topp, men den finns fortfarande där, jag har inte ramlat ner än och beundrar just nu hur bra det har gått för mig tills nu. I dag är det 5 dagen med cellgift och jag känner mig bättre än igår, det går alltså åt rätt håll. Jag är fortfarande trött och orkar inte göra saker som innan, jag har hela tiden en känsla och smak av cellgiften i min mun och ner till magen. Men jag klarar mig utomordentligt bra idag och hoppas att det förblir så här. Jag drar mina fingrar 1 miljon gånger om dagen i håret och ser om det redan nu börjar trilla av, men det finns inga täcken på det än. Min sjuksköterska sa till mig i torsdags att jag kommer att tappa mitt hår inom 2-3 veckor efter första cellgiften, så det börjar närma sig. När jag tänker på det känner jag hur ögonen fylls av tårar, jag är rädd!

Men jag dinglar fortfarande högst uppe på stegen och är glad så länge jag hänger kvar där uppe..