Att drabbas av cancer innebär för de flesta en omvälvande händelse. De naturliga källorna till trygghet och kontroll, slås ut. Ordet "cancer" har en stark laddning, som förknippas med hot, något okänt farligt, smärta och kaos. När vi ställs inför en hotfull situation där våra tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att kunna förstå och bemästra den aktuella situationen, kan vi hamna i ett psykiskt kristillstånd. Ordet KRIS kommer från grekiska krisis och betyder åtskiljande, avgörande, söndring.
Krisreaktionen kan liknas vid en inre resa där det inte finns några genvägar. Resan är mödosam och kostar mycket energi vilket leder till ökad irritabilitet och trötthet. Målet på resan kan dock vara värt mödan, då man många gånger tillskansar sig en ökad självkännedom och med det nya möjligheter. På kinesiska skrivs ordet kris med två tecken, där det första står för fara och det andra för möjlighet. Den psykiska reaktionen på en kris beror på traumats art och svårighetsgrad, på individens tolkning av traumat samt på individens motståndskraft. Krisens förlopp är, trots detta, förvånansvärt lika och ligger till grund indelningen av krisreaktionens fyra faser. Faserna är ej helt åtskilda utan går in i varandra och förloppet kan beskrivas som en process.... de delas in i chock-reaktions, bearbetnings och nyorienteringsfasen.
Ja vilken fas är jag i just nu, jo jag är nog i bearbetningsfasen men ibland känns det som jag fortfarande snuddar vid reaktiosfasen. För ibland kan jag fortfarande inte förstå att detta har inträffat mig. Bearbetningsfasen kännetecknar ett stort behov av ältande, en massa frågor och givetvis VARFÖR. Så utan min familj, vänner och bekanta och givetvis min blogg hade denna tid blivet svår utan Er. Nyorienteringsfasen har ingen avslutning. Processen att integrera det inträffade i personligheten fortgår under hela livet och kännetecknar i att individen börjar kunna investera i livet på nytt. När jag läser dessa ord blir jag så lycklig och ryser i hela kroppen på bara tanken av att börja leva på riktigt igen när detta är över och att jag en dag kommer att titta mig i spegeln och se en frisk Pernilla. Jag vet också idag att jag har lärt mig så fruktansvärt mycket på denna resan och har säkert lika mycket kvar att lära. Detta är det värsta jag någonsin trodde skulle hända mig men då innan allt hände visste jag aldrig att jag är den jag är idag.
4 kommentarer:
tror precis som du att du är en hel del kvar i reaktionsfasen, du har inte gjort alla dina behandlingar än och hur mycket alla berättar vad som ska/kan hända, vet du ju inte hur det är förrän det har hänt. Blev det rörigt, jamen jag är rörig just nu, trött, vet att du har kommit en bra bit in i bearbetningsfasen, men man kan ju inte bearbeta känslan förrän det har hänt. Det är min tanke, Men krisreaktionerna är jätteviktiga att känna till och du har så rätt i allt du skriver. Och tänk att vi ska behöva bli "skrämda" för att verkligen veta vem man själv är, ja livet är märkligt. Kram Lena
Jag har läst igenom din blogg nu. Känner så med dig. Lite i samma sits kan man säga, men inte kommit lika långt i behandlingen. Vet inte så mycket ännu. I början av juni får jag svar påvad det är för tumör jag har.
Kommer att återkomma ofta till din blogg.
Om du har ork och lust,kika gärna in på min.
Vore trevligt att pratas lite tycker jag!
Sköt om dig så länge!
Kram Ima
www.lifeofima.blogspot.com
På min blogg står det att du inte uppdaterat på 4 veckor. Men se, det har du ju!!
Jag har läst igenom och tänker på dig massor. Du är stark Pillan! Hoppas vi kan träffas snart. Jag kan komma förbi dig, så kan vi ligga vågerätt båda två i solen och njuta, skratta och gråta.
Stor stor stor kram och massa tankar till dig!
Hej Pillan.
Vill bara skicka en lien hälsning.
Jag tänker på dig.
Fortsätt att vara stark och kämpa.
Många kramar Azza
Skicka en kommentar