Nu börjar det snart närma sig, det är i dag 8 dagar kvar tills jag får mina första droppar cellgift/cytostatika. Jag tänker på det jätte mycket och jag försöker nu mentalt ställa in mig på vad som kommer att hända. När jag var på Onkologen sist fick jag en hel del information av min läkare. Jag kommer att under 6 omgångar att få cellgift med 3 veckors mellanrum. De 3 första cellgifterna heter Epirubicin & Cyklofosfamid sedan bytas dem till något som heter Taxotere dem tre sista gångerna. Jag får det genom dropp och det tar ca 2 timmar varje gång. Cellgift är cellhämmande läkemedel som förhindrar att cancercellerna delar sig eller växer. Min cancer hade ingen spridning till lymfkörtlarna , cancern har därför inte kommit ut i min kropp. Som ni förstår så är det en väldigt bra prognos och läkarna anser mig vara frisk i dag. MEN spridning av cancer kan även ske via blodet. Man kan inte se idag om det har skett på mig, därför och på grund av min unga ålder får jag denna behandling. Den skall ta bort och rensa ut den cancern som kanske finns kvar i min kropp.
Här kommer en del av de biverkningar jag kan få av cellgifterna:
Sköra slemhinnor, Främst ögonirritation, blåskatarrliknande besvär från urinvägarna och halsbränna, Minskat antal blodkroppar och blodplättar som i sin tur kan leda till ökad risk för infektioner, Håravfall, Illamående, kräkningar och diarré, Torr hud, Blod i urinen kan förekomma, Blodkärlen hårda och ömmande, Feber, Rodnad och svullnad i handflator och fotsulor, Svullnad av händer fötter eller ben, Viktökning eller viktminskning, Domningskänsla, myrkrypningar eller värk i leder eller muskler, Trötthet och aptitlöshet, Nagelförändringar med pigmentförändringar och ömhet.
Det här låter inte klokt, jag får klöknings känslor av att läsa det. Men vad skall jag göra, jag vill bara vara frisk och leva mitt liv….
3 kommentarer:
Hej Pernilla!
Tack för din fantastiskt fina kommentar, jag blev verkligen glad och rörd. Titta inte alltför mycket på dom där biverkningarna. Det är inte ens säkert att man får dom, och ibland så inbillar man sig att man får dom bara för att man vet om dom. Eller så fungerar jag iallafall.
Perukerna såg förresten väldigt fina ut, nyansen var helt perfekt på dig!
Jag ska följa din resa och om det är något så kan du alltid höra av dig till mig, alltid! Jag går igenom exakt samma sak som du. Kram Sara
Tänker på dig Pillan!!
Du ser pigg och glad ut och det glädjer mig även om du inte alltid känner så nu. Men då ser man det i dina ögon att du kämpar och kommer komma ur tunneln glad och frisk!
Puss och kram
Hej Pernilla,
Kul att se dig efter alla dessa år, men tråkigt att det skulle behöva ske under dessa omständigheterna. Läste din blogg och jag hoppas verkligen att allt kommer att gå bra för dig. Du verkar ha ett bra nätverk runt omkring dig, som stöttar dig. DU ÄR STARK Pernilla! Sluta aldrig tro på din förmåga :) Lycka till i kampen.
Kram
Annelie Lindborg
Skicka en kommentar