Jag är helt slut och har precis förflyttat mig från sängen till soffan, kl är 10.00 och jag har sovit i exakt 10 timmar utan att vakna. Men jag är slut i hjärnan och mentalt mår jag skit. Sedan jag släckte lampan i går natt och stängde mina ögon har jag fått gå igenom under hela nattens gång en fruktansvärd dröm, om hur det kommer att vara på torsdag när jag får min första cellgift. Jag kommer nästan ihåg vart ända detalj, förutom att jag var på sjukhuset och fick min cellgift skulle jag 3 gånger dagligen ge mig själv en spruta med en extra cellgifts dos. Sprutan var stor och innehöll en stor mängd vätska, jag kände exakt vartenda ml som jag sprutades in. Det hemskaste med hela drömmen var att jag kunde i detalj följa hur kroppen började må dåligt efter att jag gett mig själv denna spruta och jag blev så sjuk att jag inte visste in eller ut. Det var en känsla som är svår att beskriva men så himmla hemsk. Jag tror även att min kropp på riktigt har mått dåligt hela natten för jag är helt slut just nu.
Jag känner att jag börjar bli grymt orolig och ångesten är här hos mig hela tiden, jag mår inte alls bra…… 3 dagar kvar!
5 kommentarer:
Hej du!
Har inte själv cancer men en annan sjukdom där utsikterna verkligen inte är lysande - finns ingen bot och dessutom dödlig.
Funderade på att du kanske mentalt ska försöka se cellgifterna som nåt som är bra. De ska förinta all caner i din kropp - kanske kan du få dig själv att känna att det här kan jag ta BARA FÖR ATT CANCERN SKA BORT!!
Har själv lärt mig att psyket har en avgörande roll för vad man klarar. Jag menar inte på nåt sätt att du ska ljuga för dig själv för det håller inte. Men att mentalt försöka se något positivt i skiten har hjälpt mig. En del av mina undersökningar är inte kul men jag kan göra dem för att det kanske kan hjälpa nån annan som hamnar i skiten...
Hoppas du förstår lite av det jag menar....
Kram från A i Ystad
Minns precis hur det kändes.. jag ville faktiskt bara få det gjort, få "igång" processen så jag fick ta ytterligare ett steg av alla dom som skulle tas innan mitt liv på något sätt förhoppningsvis skulle återgå till ett normalt liv igen. Cellgifterna gick bra att få, känns inte bra, men jag visste ju att dom var bra för mig. Vägen kan ibland kännas lång och oviss men nu är det 2 år sen jag gjorde min sista behandling och jag är tillbaka och känner mig absolut precis som jag gjorde innan jag fick mitt cancerbesked.. eller faktiskt så är jag nog mer positiv till saker nuförtiden. Kämpa på, det kommer att gå bra!
/Susanne
Hej hjärtat jag förstår hur du känner dig. Den 2 maj var det sista gången jag fick mitt cellgift det är snart ett år sedan. När jag fått min sista såkallade dos skrattade jag och gråt samtidigt jag var så lycklig jag hade klarat det och framförallt var behandilngen över, bara tanken på att slippa allt det gift som gjorde så att jag blev sjuk det går inte att beskriva och när jag tänker på dig så vet jag hur du känner det, för så kännde jag oxå det. Men det viktiga i allt är att du oxå kommer att känna som jag den dagen sista droppen droppar in. Love you kusinen
Hejsan. Har läst dina inlägg och jag tycker du är stark som skriver här på bloggen.Tror verkligen det är bra tt fomulera sina tankar och sin oro och at det i och med det kan kännas lite lättare... Min mamma som är 59 år har också nyligen fått veta att hon har bröstcancer av grad 3. Precis som för dig ingen spridning till lymfkörtlarna... Hon har oxå opererat bort hela bröstet. Började med cellgift för 1.5 vecka sedan och oj vad hon och vi var oroliga. Men vet du vad....hon har mått precis som vanligt än så länge! En dag kände hon sig jättetrött men inte mer. Tog de första 3 dagarna "illamåendemedicin" som hjälpte. Nu vet man ju inte hur de andra gångerna bli men som jag sa till min mamma-nu är det bara 5 ggr kvar och en av gångerna gick såhär smärtfritt.... Jag har varit med vid alla läkarbesöken och det är ju så du beskriver så j-kla tufft. Var och provade ut peruk i Malmö. Var jobbigt...
Har precis hittat hit. Vad fint och ärligt du skriver. Givetvis kommer jag att fortsätta att besöka dig här.
Jag önskar dig varmt lycka till i din kamp!
Kram från AnnicaP
Skicka en kommentar