I går tog jag mig en paus från min verklighet och åkte hem till mina älskade vänner. Vi var hemma hos Angelika och Ken och deras två helt fantastiska tvillingar Oliver och Hampus. Dom är så goa och fina, när jag håller i dom tänker jag inte på något annat än lycka och framtid. Vi åt sushi massor med godis och prata och skratta hela kvällen. Det är så skönt för mig just nu att få komma bort och sluta tänka på min cancer. Men kvällen tar ju slut och direkt när jag sätter mig i bilen för att köra hem kommer tankarna tillbaks. Tårarna börjar rinna ner från kinderna igen och jag är tillbaks till verkligheten. Men tack Marina Angelika Ken Oliver och Hampus för en jätte mysig lördagskväll, ni betyder så mycket för mig
söndag, mars 22, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Pernilla.
Vilken historia. Wow, måste jag nog säga, du är så HIMLA MODIG! Jag fick faktiskt höra detta av pappa, och jag fick tårar i ögonen direkt. Jag har inte träffat dig på evigheter, tror det var din student för tio år sedan!! Jag kommer följa din blogg och din resa genom detta, och jag kommer att hejja på dig och din mamma.
Hoppas att allt kommer gå bra nu, och det kommer det, jag känner det på mig!!
Många kramar,
Sara Wiens
Du är så söt när du sitter där med mina två små älsklingspojkar=)
Skicka en kommentar