Dagen efter beskedet fick jag lämna St.Anton. Jag fick säga hej då till alla mina vänner och det blev väldigt mycket tårar. Jag lämnade soliga vita St.Anton bakom mig, mina skidor låg bak i bilen och tårarna rann ner från mina kinder, - Skulle jag få komma hit igen, eller var det sista gången????

Vi for i illfart genom Österrike, Tyskland och Danmark, redan på natten till fredagen var jag hemma i Sverige och jag fick äntligen krama om mina föräldrar och känna trygghet. Den natten och en vecka framöver fick jag sova tillsammans med mamma, jag vågade helt enkelt inte vara själv. Jag vaknade min första morgon i Sverige av att telefonen ringde, det var en överläkare från Onkologen i Lund. Han frågade mig om jag ville berätta för honom vad som hade hänt. Jag berättade och började gråta. Min familj hade redan satt igång ett läkarteam som hade börjat ta tag i min cancer. Jag pratade vidare med läkaren och vi bestämde att jag skulle få komma till Lund och prata med honom och hans team redan på måndag.

Jag var i ett chocktillstånd och mina dagar var bara fyllda av tårar, ångest och 1000 tals frågor. Jag lämnade sjukhuset i Österrike efter att läkaren hade gett mig beskedet att jag hade en elakartad cancer som dom inte visste hur långt den hade spridit sig. Med dessa ord gick jag och la mig varje kväll i flera veckor. När man drömmer hemska drömmar brukar man säga att man vaknar upp från en mardröm, men jag vaknade till en mardröm varje morgon jag slog upp mina ögon.

I 6 veckors tid gick jag igenom jätte många undersökningar. Läkarna fick gå in och göra finnålspunktioner flera gånger på två nya knutor som hade hittats efter en MR röntgen. Så helt plötsligt hade jag kanske 3 tumörer i brösten. Alla dessa undersökningar gjorde mig otroligt nervös, alla läkare var så koncentrerade och allvarliga. Jag fick aldrig något svar på hur allvarligt det var och jag försökte vara så stark jag kunde under alla mina sjukhusbesök.
Resultaten på alla undersökningar fick jag reda på under ett läkarbesök med min läkare. De två sista knutorna de hittat efter MR röntgen får de inte fram något av. Det betydde att det troligtvis inte är någon cancer men läkarna kan inte utesluta det. Nu blev det planerat att hela mitt vänstra bröst skulle opereras bort, det är där min cancer sitter och även en av de knutor de hittat nu efteråt. De kommer även öppna upp det högra bröstet och ta bort den andra knutan de hittat under MR röntgen. Under en sådan operation plockar läkarna ut några av lymfkörtlarna under armhålan för att se om cancern har spridit sig till lymfsystemet, detta kan läkarna se under operationen. Skulle det vara så att det spritt sig så plockas en stor del av lymfkörtlarna bort under armhålan. Operation blev satt till den 4 mars.

Jag började nu ställa in mig för operationen, det kändes skönt att äntligen få ett mål. Jag har alltid tränat och åkt mycket skidor men för att hålla kroppen i trim till operationen blev det Power walk en och halv timme varje dag. Jag har alltid ätit väldigt sunt och regelbundet men nu blev mitt matintag mycket strängare, med mycket frukt och grönsaker. Innan mitt cancer besked åt jag inte mycket kött, men nu låg även köttbiten på tallriken. Jag peppade mig varje dag och från att vara helt nere och väldigt psykiskt påfrestad med mycket huvudvärk och mycket ångest blev jag bara mer och mer positiv. Dagarna innan operation mådde jag riktigt bra och kände att jag hade väldigt mycket kraft.

Så då börjar vi snart komma till operationen men först måste jag ut i det fina väder vi fått här i Skåne idag, det är dags för Power walk. Ses snart igen….